Man blir lite mörkrädd...

Jag vet att det blivit många blogginlägg de senaste dagarna, men så kan det gå när man måste ta pauser från pluggandet ibland.

Igår innan jag skulle gå och lägga mig tyckte jag det var en bra idé att lyssna lite på första amerikanska presidentdebatten för att sätta mig in lite i deras politik. Man måste ju kunna snacka lite om det nu när det är en hel del amerikaner vid universitetet. Jag menar... vi européer måste ju kunna snacka om nånting. Amerikanarna tror jag inte bryr sig.

Nu vet jag att politiska debatter också innehåller en hel del smutskastning så jag vet nog inte riktigt vad jag förväntade mig. Kanske en och annan politisk ståndpunkt och möjligtvis ett tydligt svar. Jag hade fel.

http://www.youtube.com/watch?v=adc3MSS5Ydc

Det var 90 minuter "I love America", "you're wrong", "when I was in a POW camp", "I will cut spending", "we need missile protection against Iran and North Korea" och bara blaha blaha. Jag blev inte det minsta klokare över vad de egentligen står för. Jag skrämdes också över deras fantastiskt dåliga retorik. Om man ska bli president för världens mäktigaste land borde man väl kunna sopa banan med sin retorik? Var har Churchill-retoriken tagit vägen?

Nu är jag också lite vinklad åt Obama-hållet men av de båda gjorde han det minst sämsta framträdandet. Men det faktum att han måste förklara varifrån han har fått sitt namn är ju rent löjligt! "What's in a name?" Men den har de nog inte läst.

I sakfrågorna fick jag inga svar alls. I svenska debatter kan man i alla fall få några svar. Här var det bara show. Nu är jag tvungen att lära mig kinesiska för att engelskan kommer ju inte vara världsspråk om ett par år. Jobbigt.

God Bless America!