Tropical memories...

This November is the warmest November since 1906. This Thursday at midday thermometers showed 41 degrees in downtown BsAs, and when I exited the university after my exam this Friday, it was so humid I didn't know if it was raining or not.

Today it rained. At about 17:00 the skies opened up and let fall a downpour which would paralyze parts of Buenos Aires for the afternoon. Subwaylines were flooded, football games were cancelled, and lightning struck several places nearby. The café I was sitting in the moment the storm came started leaking through the cables in one of the lamps in the ceiling. According to "la Nación" the city lacks 80% of the necessary irrigation systems.

http://videos.lanacion.com/

On the way home from David the rain had slowed down to a light drizzle and the temperature had dropped to a little more comfortable humid 20's. As I was walking, I started recalling other tropical memories I have had. I don't know why but I think it is the "humid-rain-smell" that triggers memories. (I believe the sense of smell has much more importance in memories than we think.) The lightning in Bali, the flooded ditches and typhoons in Japan, and all the water in St. Just flowing down to the stream near Can Melich... It was all very interesting. I hope I will remember this rain someday in the future.

Vi har i alla fall bättre TV-kommentatorer än i Tyskland...

Nästan för mycket paus...

Nu är det paus. Det är paus från studierna eftersom det är Barcelonamatch. Det är också halvtidsvila så det är paus där också. Sen är jag ju i Argentina så just nu går mina hjärnceller inte på högvarv.

Denna veckan har jag ägnat mig åt datorarkitektur, eller närmare bestämt nätverk och portar. "Please Do Not Throw Salami Pizza Away" och hela den biten. (Minnesramsa för de 7 lagren som finns i en OSI-arkitektur) Faktum är att jag inte tycker det är kul. Jag bryr mig inte helt enkelt. Det börjar bli kul när man måste modulera signaler med olika digitala och analoga fasskiften och sånt matematiskt. Hur man måste använda en RX25 port eller vilken sladd jag ska använda känns däremot, till skillnad från modulering och signalhantering, lite nördigt.

Nu börjar andra halvlek. Xavi och Messi är ju för bra!

Jag gråter för Argentina...

Det var glada nyheter på börsen idag. Glädjerus och upp 9% på Stockholmsbörsen när den stängde på måndagkvällen. Dollarn och euron gick ned mot kronan också och det är ju alltid bra när man är utomlands. På privataaffarer.se kunde man också läsa rubriken "Pensionärerna vinnare 2009". Allmänt positivt med andra ord och krisen känns bortglömd en kort sekund...

... ända tills man läser i marginalen och kommer på vilket land man bor i.
"Jag gråter för Argentina": http://www.privataaffarer.se/nyheter/bloggar/Annika/

För övrigt sitter jag nu och "pluggar" och lyssnar på Lihkören med en blandning av vårsånger och julsånger, och det komiska i det hela är att båda sångkategorierna känns säsongsenliga!

The day when time stood still...

Sometimes I wonder why I'm here. None of the existential philosophizing and that stuff, but rather: why Buenos Aires? It's definately not for the school, I think we have established that by now. And to be honest, it is not really for the Spanish either. I mean, then I could have gone to Spain and learned "real" Spanish and not the "Vos sos de acá?"-argentinian Spanish. (I'm starting to use vos now! Oh no!) The weather, I guess, but now I wouldn't mind a rainy day or two. I'll leave that question alone for a while because today I wasn't really thinking about it. It was a good day today.

They had a Swedish Christmas Bazaar at the Swedish church today and it seemed like a good idea to go there and drink some warm glögg and eat some peppercookies in the cold winter... eh... well... It was nice with the glögg anyway. This was at about half past two.

We stayed at the bazaar for quite some time: enjoying ourselves, talking to some other Swedes, and trying to get into that advent-spirit in the shadows of some tropical trees.

Me, Klara, Elvira and Arne, the Swedish ambassador

After I had bought two jars of lingonberry jam and three packs of hard bread for a whopping 95 peso we decided that we had had enough Christmas for one day and headed for Puerto Madero to grab some lunch. The hour was approaching 2:30.

Being in a financial crisis, with the Swedish krona losing more value for every day we decided that it was a good idea to eat expensive sushi for lunch. They had Asahi beer, and I even found some gyoza. (Not the CA-type, but quite good anyway!)

We were surprisingly hungry seeing as the clock was only about 14:30 in the afternoon. We were wondering what else to do with the afternoon when Klara suddenly asked. "Is it really half past two?" That is when I realized that my watch had stopped. For the whole afternoon we had not realized that it wasn't actually 2:30 but rather approaching 6. Proof that we didn't really care about the time for the day.

Me and Puente de la Mujer

As time had caught up with us we decided to go to Plaza de la Republica to watch Berliner Symphoniker as they gave an "Open Air"-concert with a reportoire filled with, as the Swedes say: "publikfjäsklåtar". It was quite enjoyable but seeing as the concert was in outdoors it was disturbed by the many honking cars passing by. Mateo, an Argentinian friend who also came to the concert, was ashamed of his countrymen for this. He should be: during the 2-hour concert, there wasn't a period of longer than 20 seconds when the cars weren't honking.

I think you can here the cars on this video...

The day finished with the most expensive plate of gröt I had ever eaten. But it was worth it.

Pengar...

Jag blir inte riktigt klok på hur det fungerar med pengar i det här landet. (...och på mycket annat...)

I Sverige, och i de flesta andra EU-länder strävar man efter att använda kontanter så lite som möjligt. Numera kan man ju betala bussresan med SMS, och jag kan t.o.m. köpa en kaffe i C-sam med kort. (Baljan ligger lite efter...) Detta system är skönt, inte minst för att man inte behöver tänka på att ha kontanter hela tiden utan för att man inte ser hur pengarna flyger ur plånboken.

Mynt ska man helst inte ha i plånboken. De är ju bara onödig vikt. Speciellt om man bor i euroländerna.

Här, å andra sidan, är det bara kontanter som gäller. Folk tror att man är galna om man vill betala med kort. Jag och David ska betala 2-månaders hyra och en massa avgifter och depositioner till vår nya lägenhet på måndag. Det blir ungefär 20.000 kr. Cash!

Hade man betalat detta med kort hade det ju varit mindre bekymmer. Nu måste vi gå och ta ut pengar i omgångar för att det inte går att ta ut så mycket pengar. Dessutom måste vi sedan växla in till dollar eftersom det är valutan för bostäder. Jag tror jag föredrar en Internetbank. Å andra sidan skulle man då inte "känna" hur mycket pengar det rörde sig om. Det är ändå rätt psykologiskt.

Sen är det också intressant hur vrickat kontanterna fungerar.

Häng med nu, för detta kan bli komplicerat:

Alla vill ha mynt. Man måste nämnligen ha dessa för att åka buss, och ALLA åker buss. Detta system är ju helt ok om det inte hade varit för en förskräcklig inflation. Inflationen är dryga 20% enligt statistik och friska 5% enligt presidenten. Den har gjort att mynten fått mindre vikt i vardaglig handel (en kaffe som kostade 3,45 förut kostar 4 nu och betalas med sedlar) och man får således mindre mynt i plånboken. Inflationen har också gjort att busspriserna gått upp så att man behöver MER mynt där.

Detta gör att mynten blir värda MER än vad de egentligen är värda. Ett exempel: Om jag vill köpa en kaffe för 5 peso och inte har denna sedel i plånboken så kan jag betala med 3 st 2-pesosedlar. Risken finns då att kassörskan blir arg och säger att hon inte har mynt och ber mig betala 4 peso. Hon väljer alltså att istället för att ge mig en växel på 1 peso att ge mig en växel på 2 peso. Slutsats: 1 peso = 2 peso. Jag överdriver inte.

På andra sidan av spektrat är det tvärt om. När man tar ut 100-pesosedlar så är det extra svårt att bli av med dessa. Ingen vill nämligen ha dessa otympliga (inte numera pga inflation) sedlar.

Vad ska man säga?

Städhyckleri...

Jag är student, och därför har jag ett "Get out of Jail"-kort när det kommer till städning. Men t.o.m. jag tycker också det är skönt att ha städat hemma (läs ibland). Man vädrar, tvättar lakan, mattor, våttorkar golv, dammar lister och putsar skåpdörrar. Detta sker för det mesta under tentaperioder. Sen bryr jag mig egentligen inte om jag har ett mattehäfte på vardagsrumsbordet. Jag bor ju där!

Här skulle jag nästan vilja säga att det är tvärt om. Till att börja med har alla på sig skorna när man går in i lägenheten. Detta gör att även om man tvättar golvet så blir det smutsigt igen väldigt fort. Jag har ca 3 meter till badrummet, men ändå blir jag smutsig om fötterna när jag har duschat. Om man vädrar blir det dammigt eftersom det kommer in partiklar från gatorna. Istället använder man luktspray. Man ska tro att det är rent.

Nu när jag och David flyttar ihop ska vi nog införa "inga skor-regeln" så att man äntligen kan få lite rent i lägenheten. Det ska bli skönt.

En sån där bra helg...

Denna helgen var bra. Här kommer ett exempel:

Igår, när jag kom hem från vår stammis-parrilla vid Plaza Italia kände jag mig mycket belåten. En stor sallad, en chorizo, en entrecote, mycket öl och en traditionsenlig whisky som för övrigt bara jag och David dricker. (Vi kollar på nivån på flaskan varje vecka.) Precis utanför min ingång sitter Pedro och Hector vid ett av glasställets utebord. Pedro är min dörrvakt/nattvaktmästare och Hector jobbar på glassaffären. Eftersom jag känner båda väldigt väl och inte hade något bättre för mig bestämde jag mig för att sätta mig ned och snacka lite med dem. Det var först efteråt som jag kom på att jag, utan minsta tvekan, nu satt och småpratade på argentinska.

Bara en sån sak gör helgen lyckad!

Imorgon är det tenta i bullshitting... eller... jag menar marknadsföring.

Real life problems...

Today, when I was sitting and studying on my own, I realized something: I can now start solving real life problems with my engineering knowledge. By real life problems I mean problems that don't include presumtions that air resistance is zero and include a triple integral in the answer. Problems that give understandeable solutions, that's what I mean. And it is quite fun as well:

Mr. Miller is in charge of establishing the weekly timetable for two classes of the last year in a college. The two classes have the same teachers, except for mathematics and sport. In the college all lessons have a duration of two hours. Furthermore, all students of the same class attend exactly the same courses. From Monday to Friday, the slots for courses are the following: 8:00–10:00, 10:15–12:15, 14:00–16:00, and 16:15–18:15. The following table lists the number of two-hour lessons that every teacher has to teach the students of the two classes per week.

The sport lessons have to take place on Thursday afternoon from 14:00 to 16:00. Furthermore, the first time slot on Monday morning is reserved for supervised homework. Mr Effofecks is absent every Monday morning because he teaches some courses at another college. Mrs Insulin does not work on Wednesday. And finally, to prevent students from getting bored, every class may only have one two-hour lesson per subject on a single day. Write a mathematical program that allows Mr Miller to determine the weekly timetable for the two classes.

(http://www.dashoptimization.com/home/cgi-bin/example.pl#mosel_solv)

It is a good thing classes at the Belgrano University have ended because then I have time to finally learn stuff!

Ett tåg som övningskör...

Jag kom nyss hem från "max-en-max-två" med mina nya körbuddies här i Buenos Aires. Kören består av svenska studenter som hade tänkt vara med på luciatåget i december. Hellre än bra... eller vad det brukar heta. Men framförallt väldigt kul!

De som ska ha mest credit är de som kommer dit och sjunger utan att kunna sjunga bra alls. Jag är ju med i en kör (Hasse har inte upptäckt att jag inte kan sjunga än!) så för mig var det lätt att komma dit. De som däremot kommer dit utan några vidare sångkunskaper är modiga. Kudos!

Det var också kul att vi var nästan 10 killar i luciatåget. Drömmen sprack däremot när vi inte fick vara pepparkaksgubbar allihopa. Vi får sikta på tomtar istället.

(Nu fick jag allt till rubriken på inlägget! Äkta pappa-klass på den ordvitsen!)

Tips till svenska kursexaminatorer...

Så här rättar man arbeten "a la Argentina":

David och jag hade skrivit ett arbete (ca 11 sidor) om logistiken på Ikea. Ett bra arbete: bakgrund, fallstudier, analys och slutsats.

Vi hade dessutom gjort en presentation på Power Point som vi skulle hålla för läraren.

Så här gick rättningen till:

-"Hola. Es su trabajo?"
-"Sí."
-"Dejame verlo. Hmm... interesante. VMI... Bueno, pongo un 9. Ciao."
-"Ciao."

Effektivt. Jag tror inte han läste ett ord. Han satt och rökte istället. Men, men. Jag klagar ju inte för en 9:a, men egentligen borde vi spenderat mycket mindre tid på arbetet och gjort det sämre.

En kort videohälsning...

Everything is a test...

Everything is a test... everything is a test...

That's what I keep telling myself in order not to explode.

Our volleyball team had no chance. We knew that from the start. Two practices is not enough when you play against teams with elaborate systems. Too obvious. In no way were we technically worse than the other teams, just not enough team.

Losing as a team is one thing; giving it your best even though you might be down 10 points. Losing because of internal conflicts in the team is another. Why does one person have to think he is better than everyone else in the team, and ruin everything? (I won't go into details, but his attempted jumpserves cost us more points than all the mistakes of the others combined!) In the last set of the last game he stopped passing altogether because he didn't trust the rest of the team. Giving away points.

I felt ashamed to wear the Universidad de Belgrano team uniform, and so did the 4 other players on the team who came to play volleyball. It's not supposed to be that way. If he plays next season, I will not.

All-in-all however, it was nice to play volleyball again!


Calm down. This is where I run:

The one-hour car ride home fun: 5 people, all 6 feet something, in a Renault Clio, no A/C.

Titta, det funkar...

Idag var vi på studiebesök på Siderca. En del av Tenaris-gruppen som omsätter $20 miljarder dollar. Företaget gör stålrör för olje- och gasledningar och diverse annat.

Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig när jag kom dit. En gammal fabrikslokal med dåliga arbetsförhållanden och inga säkerhetsåtgärder, men jag hade fel. Det funkade helt OK. Fräscha lokaler, moderna maskiner (i den mån det behövdes) och en jättestor utbildningsanläggning. Kravet att alla skulle ha hjälm, skyddsglasögon och hörselskydd följdes i stort sätt av alla på fabriken.

Miljöarbetet saknades det lite av, men det finns ju inga krav på det här nere så det är inget som företaget bryr sig om. Vår guide skröt stolt om träden som de hade planterat vid sidan av vägen och kallade det miljöarbete. Hrmpf.

Intressant var också att se att företaget hade 0% organisk tillväxt från 1986. Kan detta betyda att marknaden för oljeledningar (som är deras största marknad by far) är mättad? Hursomhelst var det ett intressant studiebesök.

Märks det att vi var på en stålfabrik?

Vår guide och ett järnmalmsfartyg i bakgrunden.

En tapper skara studenter från Universidad de Belgrano.

PS. Jag vet att det finns ett gäng mode-poliser som kommer reagera på att jag har bermudashorts och strumpor i bilden, men jag ville inte gå in med tofflor i en stålfabrik. Sådeså!

Vad var det jag sa?

Här kan ni öva på er spanska:

Jonás

Mas allá de la indudable prolijidad en tu trabajo, el contenido y el sentido subjetivo así como la justificación de la subjetividad empleada, son impecables .El trabajo está lleno de datos interesantes que desconocía como por ejemplo el de los spelmans .Tampoco conocía la historia de Taube y sus aventuras en Samborombon, lugar en donde se conocieron mis abuelos. Sin embargo he conocido en Milongas de Alemania y Holanda , donde trabaje durante un tiempo, varias parejas Suecas fanáticas del baile que no eran para nada ajenas a la historia del tango argentino.

En fin, se que lamentablemente la nota no te sirve para tu universidad pero es 10.

Saludos, F

AAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRGHHHHHHHH!!!

Det är inte helt klokt. Just när jag tror att jag inte kan störa mig mer på detta land så går allt åt skogen, och här finns ingen skog, så då har det gått långt.

Ni som läste förra inlägget vet att jag lämnade in ett dåligt arbete igår. Nu får jag äta upp det. En av anledningarna till varför jag inte gjorde mitt bästa på det arbetet var att jag inte ville prioritera det istället för grupparbetet om Wireless... och det gick åt skogen.

Igår satt jag till 01:40 på natten och gjorde en, i mitt tycke, alldeles utmärkt PowerPoint till min del av presentationen. Mycket diagram med tydliga förklaringar, lite humor, cool fakta och självklart varvat med specifikationer om Bluetooth. Om jag får säga det själv är jag nog rätt duktig på pedagogik. Jag tror jag fått det från min syster. Jag tror jag utgår från vad JAG tycker skulle vara intressant att veta och lägger det i presentationen.

Jag var lite orolig i helgen för att vi sa att vi skulle arbeta men det blev aldrig av. På min telefonlista har jag ringt 8 samtal till gruppmedlemmarna under söndagen. När jag väl fick tag på Kevin på söndagkväll sa han att han höll på att printa ut arbetet och skulle börja på presentationen.

Att göra en gruppresenation utan att öva tillsammans är ju inget nytt. Det gör vi ju hela tiden i Sverige. Man förbereder sin egna del och improviserar övergångarna lite. Piece of cake.

Det visade sig att de inte hade gjort något. Under presentationen läsde Kevin texten rakt av från arbetet. Gustavo var försvunnen.

Läraren tyckte arbetet var så dåligt att han nu lägger till extrafrågor till oss på tentan. Till mig också! Och det kan jag ju förstå: det heter ju grupparbete. Han skämdes rejält över att jag var den enda som hade gjort ett vettigt arbete. Jag är inte arg på läraren. Om jag vore lärare skulle jag underkänt alla, mig också.

Jag är däremot arg på mina episka gruppkamrater. Om det är ett grupparbete så måste man ju dra sitt strå till stacken! Ni som känner mig vet att jag inte blir arg ofta (...i Sverige i alla fall...) så ni kan tänka er hur mycket som krävs för att jag ska börja koka!

Ljuger mig rakt i ansiktet. Respektlöst och oansvarsfullt. Barnsligt.

Det sämsta jag skrivit...

Idag har jag lämnat in den officiellt sämsta rapporten jag någonsin skrivit. Det var min tangorapport som handlar om Evert Taube, Finsk Tango, Ishotellet, och mycket mer. Daniel Olausson skulle nog ratat HELA uppsatsen.

Jag tror en mening i uppsatsen löd: Tango är en het dans som blivit populärt i ett väldigt kallt land, Finland. Tänk er 7 sidor med liknande meningar så har ni i stort sätt uppsatsen.

Det känndes på nåt sätt fel att lämna in nånting som jag inte hade lagt 100 % på. Mitt namn står på en uppsats som är dålig. Njae... not my cup of tea.

Jag antar att denna känsla är bra och att alla framtida arbetsgivare antecknar detta i sina små svarta block som något positivt, och det är... positivt. (Hur dar du det med ordförådet Jonas?)

Nåväl. Ska vi slå vad om att jag får en 9 eller 10 på uppsatsen i alla fall?

Nu är klockan 23:00 och jag ska göra en presentation om Bluetooth tills imorgon. Visste ni att symbolen för Bluetooth kommer från Harald Blåtands initialer (HB) i runskrift? Då har ni lärt er något nytt!

Gonatt!

El Barco Barça

Finally! It was a long time since I saw FC Barcelona play smart football. It has always been "jogo bonito" and never "play to win". We have been spoiled by 9 consecutive wins the last couple of weeks and I was afraid today would be the end of that streak. I was wrong.

FCB outplayed Malaga on a pitch that would have been more suitable for sailing or water polo. I was mostly impressed by the way they did it. Long balls and lots and lots of running, and soon the score was 1-4.


The conditions of the field gave players like Pique and Henry to shine more than usual instead of only Messi and Iniesta. (Iniesta shines whether he plays well or not...) The latter got 0% of the votes for "Man of the Match", something that is very unusual for Andrés.

Now it is time to celebrate with a parilla and going to the movies.