Nu kan ni ge mig Nobelpriset...

Innan jag börjar mitt lägg [en utläggning i ett inlägg = lägg] (ordvits tillägnad Tova och Pappa) så tänkte jag bara berätta att min bror var här nere över jul- och nyårshelgen. Jag kommer att blogga om detta lite senare och lägga upp fler bilder.





Nu till min stora "discovery" som kommer att leda till mitt första nobelpris. (Jag räknar med att ta minst 3... typ) Eftersom jag inte har nummret till Scientific American publicerar jag den här på bloggen. Med risk för att låta nördig så borde ni som läser detta försöka ta teorin som ett allvarligt försök att förklara ett fenomen. Jag kom på den när jag gick i gymnasiet och har således haft tid att tänka på den ett bra slag.

Jag kallar den "selektiv sannolikhet" (eller eventuellt Jonas Fenomen, beroende på hur självsäker jag känner mig).

Kollar man på den klassiska definitionen av sannolikhet så är det kvoten mellan alla gynnsamma utfall genom alla möjliga utfall. Rätt standard, och den har ju bevisats fungera under ett antal år så jag ifrågasätter inte den. (Kasta en tärning och se själva!)

Däremot tror jag sannolikhetsläran är mer svårapplicerad i ett vardagligt liv. Ett exempel:

Tänk dig (bara som exempel) att du bor i en stad långt hemifrån, typ Buenos Aires, och att en släkting kommit och hälsat på, typ din bror. En dag bestämmer ni er för att gå och äta på en lokal restaurang, typ La Rural, som inte alls är känd bland turister. Samtidigt råkar det vara ett stort rally i staden, typ Dakar, och du råkar precis den dagen bära en svensk fotbolls t-shirt (särskrivning?). När du går in i restaurangen visar det sig att där sitter den 3 svenskar, en japan, och en katalan som dessutom bor i Sant Joan Despí nära det stora fula bruna huset. När de ser din svenska t-shirt säger en av de svenska rallyförarna "Heja Sverige" och bjuder in er att äta med dem. Vad är sannolikheten för detta?

Standardkommentaren i denna situation är "Gu vad världen är liten!" men faktum är att världen är väldigt stor. Sannolikheten för situationen är i själva verket väldigt liten och i stort sätt försumbar (försumbar = den finns inte, fast bara lite) om man behandlar problemet med den klassiska sannolikhetsdefinitionen. Det finns ju ett oändligt antal möjliga utfall: 3 spanjorer, en japan; eller 4 tyskar; eller 6 spelare från VM-truppen 94 utklädda till pingviner.

Istället bör man betänka antalet "observerade utfall". Hade det suttit 6 argentinare i restaurangen hade inget utfall observerats och du hade helt enkelt gått ut från restaurangen utan att anmärka något. Situationen blir bara till en sannolikhet om den inträffar och således verkar världen mindre än vad den egentligen är. Multiplicerar man den förumbara sannolikheten med den infinita mängd händelser som vi bemöts med varje dag får man en sannolikhet att "något osannolikt" ska hända som är rätt stor.

Hmm... lite smått krångligt. Jag tror jag måste jobba med formuleringen lite grann. Men tänk på detta nästa gång "något osannolikt" inträffar eller då "världen är liten". Faktum är att denna teori också förklarar "Murphys Lag" som ett specialfall av min generella teori.

Nåväl. Jag tycker i alla fall jag är smart.