Campeones!

När Sverige åkte ur fotbolls EM var det givetvis tungt, men spelar man "långa-bollar-på-Zlatan-fotboll" med bollskickliga backar som Petter Hansson och Daniel Andersson så kanske man kan förstå varför det gick som det gick. Sverige var helt enkelt för dåliga.

Då är det ju bra att jag har ett till europeiskt lag som jag kan heja på. Ett lag där backarna faktiskt vågar hålla i bollen eller passa den i djupled: Spanien. Det finns säkert många som anklagar mig för att vara medgångssupporter, men tänk egentligen efter. Laget var senast i en final innan jag var född, och man måste använda runskrift och koldatering för att identifiera deras senaste mästerskapsvinst. Medgångssupporter?

Jag och brorsan tänkte dra ner på stan och se matchen på "Public Viewing" i en stor park. Iförda Barcelonatröja och katalansk flagga (man tager vad man haver) möttes vi av ett hav av tyskar som med arga blickar såg när vi desperat försökte hitta de spanska fansen. Klockan började närma sig avspark och vi hade fortfarande inte hittat något säkert ställe att stå på. Vi hade träffat en man på spårvagnen som sa att det fanns ett spanskt kvarter några kilometer bort, så vi fick bita i det sura manzanat och ta en språngmarsch några kvarter upp. Det var ett bra beslut.

Två minuter innan avspark hittade vi "Centro Galego de Hannover" fyllt med spanjorer och icketyskar som hejade på Spanien. Det fanns spansk öl, barbacoa med chorizo, salchicha m.m., storbildstv och cigarrökande gamla gubbar (minnen från Nou Camp!). Det fanns även några tappra tyskar som hade tagit sig dit av okänd anledning. Under matchen stod folk och pratade med varandra, skrek på domaren, dansade och viftade med flaggor. Kanonstämning med andra ord.

Peter lyckades faktiskt dra ett skämt på spanska. När TV-bilderna visade först en lugn och sansad Rey Juan Carlos och sedan en analyserande och ivrigt pratande Angela Merkel sa Peter: "Porque no te callas!" Något som fick många spanjorer att skratta högt. Vi lyckades också få några spydiga kommentarer om vår katalansk/barcelonska utstyrsel, men fred rådde mellan katalanerna och spanjorerna den kvällen. "Hoy somos amigos, pero el lunes cortamos el agua a Catalunya!" eller "Idag är vi vänner, men på måndag stänger vi av vattnet till Katalonien."

När Spanien sen vann matchen blev det minst sagt liv i luckan. Bengaliska eldar, Champagnesprut, m.m. Några spanjorer lyckades faktiskt kapa (fredligt såklart) en lastbil och lägga sig på tutan. Det var ett himla liv med andra ord.

På vägen hem möttes vi av en hel del slagna tyskar, två flygande ölburkar, en spårvagn där ena halvan hoppade av glädje och den andra mer dyster än någonsin, och ca 1000 tutande spanjorer i bilar, lastbilar och på vespor.

Nu kommer jag ihåg varför jag vill flytta utomlands...

(Jag laddar upp bilderna när jag kommer hem till Sverige.)

Halvårskrönika 2008

Vad har hänt 2008 med mig? Jag insåg efter mitt förra inlägg att det kanske var lite väl negativt. Visserligen har jag bott i Örebro, men jag tycker också det ska bli väldigt kul att flytta till utlandet.

2008 har varit ett riktigt spännande år med en rad olika aktiviteter och en hel del personliga rekord. Under 2 intensiva veckor sov jag t. ex: 4 nätter i buss, 4 nätter i vandrarhem, 3 nätter i ett handbollsmål i Stavanger, och 3 nätter hemma.

En bild säger mer än 1000 ord, men om den är tagen med en mobilkamera så kanske det bara är ca 100 ord eller nåt... jag kan inte reglerna...

Januari:

Min bror slår nytt personbästa i dålig fickparkering. (Ingen bil står framför honom!)

Pappa på långtidsparkeringen vid Arlanda på väg till...

Sotogrande... Muy bien.

SMS till Alex som satt och pluggade tentor: "i skogen och dåligt väder. livet suger"

Svar: "gränsen mellan vänskap och hat är väldigt tunn."


Februari:

Schuberts Rosamunda tillsammans med dirigenten... hmm... men arg var han i alla fall.

Första soliga dagen på flera veckor. Vi passade på att njuta av lunchen på en lekpark.

Mars:

Det faktum att det analoga nätet har tagits ur bruk är inte något som de har tänkt på. Som tur var hade vi annat att göra på internatet med Lihkören och Linnea.

Vilket land? Jag spenderade påsken hos Peter i Tyskland. Vi gjorde en roadtrip till Berlin och stannade bland annat i Wolfsburg där VW har sitt huvudkontor. Kanonväder!

April:

I Prag uppfann vi en ny sport: stairing. Den går ut på att ta sig upp för alla möjliga trappor i en stad. Första dagen bjöd på äkta skitväder men utsikterna var rätt hyggliga ändå.

Matförgiftning ledde till en helvetisk bussresa hem. Martin, som satt mellan alla matförgiftade gjorde allt för att skydda sig.

Carmina Burana med 1000 sångare i Norge. Vi var fler i kören än det var i publiken. Inte undra på att det blev anticlimax när vi gjorde den i Linköping med "bara" 300 sångare. Tack Stavanger för ett fantastiskt bra arrangemang! Host!

Ingen var trött på färjan hem...

Japan... nej, det är faktiskt i Linköping. Benålningsceremoni med Lihkören och sakurablommor. Nästan lika fint som vår sång den kvällen!

Ser det ut som han har koll på vad han programmerar?

Valborgsfirande i Linköping med föräldrar på besök.

Maj:
Stort projekt med I-sektionen med det fantasirika namnet I-veckan. Stort tack till alla som hjälpte till. Ulricas och Bosses föreläsningar var veckans höjdpunkter!

Städdag på Öland. Nu är muren jättevit.

-Personligt rekord i konstig spelning.

-Hälften plus Fem rekord i inspelade pengar.

-Världsrekord i smiling.

Hälften plus Fem på fulltidsfestsspelning i Vadstena.

Juni:

Familjens nye medlem Stefan hårdtestas inför höstens kommande tillökning. Knockades tyvärr i tredje ronden.

Midsommarfirande i Dalarna och Tour-de-Sommarstuga. 5 st på 2 dagar.

Golftävling på Linköpings GK. Blandade framgångar i vår boll. Jag vann en flaska bubbel på longest drive competition... med en spoon!

När man blickar tillbaks på det hela har man hunnit med en hel del. Tur att andra halvåret blir lite lugnare!

Hur man spenderar ett resestipendium

Innan man åker till utlandet vill universitetet att man gör en "budget" för att de ska kunna se att man ansvarsfullt har planerat sitt år och är medveten om att det kommer vissa utgifter. Jag tog verkligen i när jag satte 13000 kronor till flygbiljetten och hela 2000 kronor i oväntade utgifter. Så fel jag hade.

En enkel flygbiljett till Buenos Aires kostar ca 6500 kr. Det man bör veta är att den är totalt värdelös utan en returbiljett då Argentinska myndigheterna vill att man ska lämna landet också. (Jag har full förståelse för detta även om det känns lite konstigt att jag skulle fly Sverige och stanna i Argentina. Men, vem vet?) Till detta fick jag alltså köpa en returbiljett på 14,900 som var avbokningsbar, endast för att komma in i landet. Klantigt av mig, men så kan det gå.

Inte helt otippat behöver man också en hel del dokument för att bo i Argentina. Bland annat behöver man... så här stod det:

c) Personbevis, ur födelse och dopbok, där skall först alla upplysningar om din far visas, och sedan om din mor (hennes efternamn skall vara som ogift). Dessa dokument skall vara stämplade och undertecknade av skattemyndigheterna och därefter legaliserat av Notarius Publicus med Apostillastämpel (Haag Apostille). Slutligen skall dokumenten även vara översatta till Spanska av auktoriserad översättare.

Bara Apostillastämpeln kostar 350 kr (Jag kommer dessutom behöva fler.) och översättningen beräknas kosta 675 kr. Jag har inte ens en tavla som jag lagt mer än 1000 kr på. Jag kanske får rama in personbeviset!

Jag behöver dessutom ett brottfrihetsintyg med stämpel, som måste komma från Rikspolisstyrelsens kontor i Kiruna för 171 kr + porto. Detta kostar alltså ca 500 kr.

Till detta har jag tagit passfoton för 295 kr samt tagit ett oändligt antal kopior, utskrifter, och skickat brev över hela Sverige.

Det som återstår av mina "oväntade engångskostnader" i budgeten är ca 700 kr och jag är inte ens i Argentina. Där ska legitimation, bankkonto m.m. fixas.

Ett tips till alla er som ska flytta utomlands och planerar en budget är således att ta det belopp som ni tror, och sen fyrdubbla det.

Bara för att retas, när jag kommer till OFICINA CENTRAL DE MIGRACIONES kommer det sitta en liten gubbe och säga: "Vale, vale..." och de mig allt jag behöver utan att ens titta på mina dokument.

Första inlägget

Det krävs inte mycket detektivkunskap för att förstå att detta är mitt första inlägg i bloggen. Hursomhelst, i brist på annat att börja med så vill jag härmed klargöra det som de allra flesta redan vet: det här är det första inlägget i bloggen.

Dåså, då har jag börjat mitt bloggande... spännande... Hur det kommer att gå återstår att se. Alla som känner mig vet att jag brukar hålla mig borta från dagboksskrivande och dylikt. Jag kan passa på att medge att alla "dagböcker" som behövdes skrivas till diverse uppgifter i gymnasiet skrevs någon dag innan de skulle lämnas in med påhittade datum. (Tror lärare verkligen att elever skriver regelbundet i en dagbok?) Jag tror det däremot blir svårare att "fuska" med datumen elektroniskt, så jag får helt enkelt skärpa mig.

Tanken med bloggen är att den ska handla om mitt utlandsår i Argentina. Den ska fungera som, eller istället för, massutskickade mail till vänner och bekanta. Den kommer nog säkert också användas för att ventilera personliga tankar när jag i all min ensamhet filosoferar i Buenos Aires om någon månad.

Då är det snart dags att säga hej då till Sverige. Jag tror det hade gått mycket smidigare om jag lämnat landet i november eller oktober. Nu kommer jag att lämna Sverige mitt under högsommaren och komma ned till ett kallt, fuktigt, och framförallt oisolerat Buenos Aires. Jag får hoppas att de första dagarna är soliga och fyllda med positiva överraskningar så att flytten blir lättare. Jag kan också tänka på oktober och november, när Sverige göms i ett mörker och våren och ljuset kommer till Buenos Aires. Det blir moroten.

Det jag vet om resan och landet Argentina är i dagsläget mycket begränsat. Jag har inga förväntningar, förhoppningar, eller större kunskaper om landet alls. Jag tror de pratar spanska...

Detta tycker jag får duga för ett första inlägg. Jag måste ju spara lite idéer och tankar till nästa inlägg; bland annat hur man spenderar ett helt resestipendium innan man ens kliver på planet...