Sista chansen att läsa min fantastiska blogg...

Nu är det slut på hela bloggeriverksamheten. Året är visserligen inte slut än, (det återstår en vecka med syster och Iguazufallen) men jag avslutar ändå bloggen här. Det känns rätt på något sätt. Fram med resväskan, bort med bloggen.

Tack för alla trevliga kommentarer. Vad kul att så många har läst det jag har skrivit om!

Vi syns i Sverige! (Såvida du inte är min syster, för då syns vi imorgon!)

Nu vet jag hur det ser ut på Mars...

Det finns bra mycket att berätta om min senaste och näst sista resa här i Argentina, men jag antar att vi måste ha något att snacka om när jag kommer hem också. Här är bilderna:

Luke Skywalker... nästan i alla fall (månen är ditklippt, men det såg precis ut så!)

Smått punkterat däck...

Garganta del Diablo by night


Team Salta 2009: Olivier, Jonas Kaija

Kaija

Jonas och Olivier vid Montaña de los Siete Colores

Skaplig lutning uppåt till kaktusarna och ett bergspass. Krokig väg.

Modernt med hoppbilder ska ni veta.

På toppen av en liten kulle.

Ruta 40. Världens kanske sämsta väg. Vi åkte ca 6 timmar grusväg den dagen. Resultat: punktering och 630 peso i avgift. Ouch.

Vingård i Cafayate

"För den som tittar utan att se är Jorden inte längre Jorden" Djupt

Bolivianskt band i "Amfiteatro"

Det häftigaste jag sett på bra länge. Går inte att få med känslan på bild.

Jag och min bästa kompis.

En hund.

Idag firar Argentina sin Independence Day. Glad 9:e juli!

En helt vanlig bussresa i Argentina...

Bussen hem från Salta går som planerat klockan 13:15 från busstationen. Detta var kanske det märkligaste under resan.

Efter ca 3 timmar stannas bussen av en tullkontroll och de kommer på att vi har 10 flyttkartonger med skor som skall säljas på svarta marknaden. Bussen försenas någon timme medans tulltjänstemännen går igenom lådorna. Hur många skor tror ni de fick var? Rätt standard egentligen.

När vi kör in i Tucuman går det två pojkar vid sidan av motorvägen. Den ena pojken bär på en sten som är lika stor som ett äpple och kastar denna på bussen. En ruta går sönder. Det är andra gången detta händer mig, så vad ska man säga? Rätt standard egentligen.

Väl inne i Buenos Aires får vi reda på att Retiro har stängt. Låt mig förklara detta för er som inte varit på Retiro. Tänk er centralstationen i Stockholm, multiplicera den med 12 och lägg till en bussterminal med över 80 platformer som alltid är fulla med bussar. Och sen tunnelbanan också såklart. Det är Retiro, och den var stängd på grund av en strejk av någon slag. Bussen stannade i hamnområdet och vi fick konka våra väskor några extra kvarter. Rätt standard egentligen.

På vägen hem försökte taxistan lura mig på 50 peso genom ett snabbt byte av en sedel, eftersom han trodde jag var trött och inte visste vad jag höll på med. Ack så fel han hade. Jag sa argt att jag visste precis vad jag hade betalt med och jag ville ha 22 pesos tillbaks. Men, men. Rätt standard egentligen.

Ah just det, hela Buenos Aires är stängt på grund av svininfluensan. Jag tror det är ett marketingknep från apoteken. Alla universiteten är stängda. De enda som får tenta är utlänningarna på Belgrano. Rätt standard egentligen.

Hur har ni det?