Ya te lo digo...

Klockan är nu 23:08 lokal tid, och jag har precis kommit hem från en lektion i... ja... det vet jag faktiskt inte, men jag kommer inte ta den kursen. Ya te lo digo...

Egentligen skulle den sluta 23:40, men nån hade sett fel på ett schema som inte stämde som var ändrat och sen var det busstrejk och läraren kunde inte komma igår? Ja... pretty straight forward med andra ord. Det kråkiga i finsången är ändå att detta är inte dagens konstigaste kurs. Ya te lo digo...

Vi kan börja med kursen som jag hade imorse. Den gick från 8:00 till 12:40 (läs 08:20 till 12:40) och var i stort sett en enda lång föreläsning. Jag höll på att somna någonstans i mitten, vilket inte är att rekommendera i ett klassrum med 5 elever, men det hela löste sig när jag hittade en kopp kaffe i ett gömt fik på en rast som var 10 (läs 20) minuter. Kursen i sig var rätt spännande; den handlade om datorstrukturer, CPU, ALU, mm, och jag tror den kan vara en kurs som jag behöver. Föreläsaren var också duktig och tyckte det var kul att ha en utbytesstudent med. Han hjälpte mig med några ord i en paus, men annars klarade jag mig fint. Lite intressant var när föreläsaren sa såhär: "Här i Argentina kommer vi inte på något nytt, utan vi använder det som finns till vår bästa förmåga tills någon annan uppfinner något nytt." Inte undra på att Argentina har problem med sin akademiska utveckling om man lär universitetselever på ett sånt sätt. Skäms! Men som jag sa förut, det var inte detta som var dagens händelse, utan den kom senare. Ya te lo digo...

Fram till kl. 19:00 gick jag hem och övade Tears in Heaven och Cavatina på gitarr... Vänta bara!!! (Nej, jag kan faktiskt bara första positionen i Cavatina, men Tears in Heaven läste jag nästan prima vista från tabben!)

Kl 19:00 (läs 19:30) skulle vi ha en kurs i Logística Industrial. Svenska och blåögda som vi är kommer vi dit 19:00 (läs 18:53) med penna och block i högsta hugg för att anteckna allt om just-in-time och flödeskedjor. Icke. Vi möttes av ett gäng argentinare som satt och tittade på semesterbilder och småpratade. När läraren väl kom in i föreläsningssalen frågade han om det fanns några utbytesstudenter i rummet, bad oss skriva upp våra namn på en lista, ställde lite dumma frågor till några fransoser och sen satte han sig ned för att prata med någon annan. Kl. 20:00 när det bara återstod en halvtimme av föreläsningen tände han på en cigarett (självklart är det förbjudet att röka i föreläsningssalarna (och i hela universitetet men det är ingen som bryr sig)) svarade i sin mobiltelefon som ringde och började småprata om vems föräldrar han kände och varifrån i Argentina folk kom ifrån. När det återstod 5 minuter av föreläsningen ritade han ett flödesschema som och sen var det slut. Intressant. Ya te lo digo...

Vi hade sedan en halvtimme innan nästa lektion så vi bestämde oss för att gå och ta en kopp kaffe vid ett fik, för att sedan återvända till den tekniska fakulteten vid 21:00. Kursen som vi skulle läsa började såklart inte då utan först 22:10 (läs 22:00) med en lärare som inte kunde sluta prata om hur många licenciaturas hon läst, och i hur många ämnen hon var docent, doktorerat eller arbetat. I den klassen träffade vi en Mexikan som inte heller hörde dit och 2 st argentinare som tyckte synd om oss. När läraren tyckte vi hade kollat upp för dåligt på internet vilka kurser som fanns svarade vi helt enkelt att det inte finns någon information på internet, varpå vi fick medhåll från både mexikanaren och de 2 argentinarna. Läraren blev lite sur och bytte genast ämne till var hon hade tagit examen ifrån och vad kursen inte innehöll men som hon kunde i alla fall. "Kursplan" är ett koncept som ännu inte kommit till detta land. (Affärsidé?)


En standarddag med andra ord. Ya te lo digo...

Arghhh...

Idag är första dagen som jag känner att jag kommer längta tillbaka till Sverige under detta år. Misstolka mig rätt; jag är inte förtvivlad och gråter, utan snarare bara arg på argentinarna och deras ibland fåniga traditioner.

För det första så tar allt mycket längre tid här än vad det gör i Sverige. Ta en sån sak som när jag gick och handlade mat idag. Jag stod i kassan med 2 personer framför mig med halvfulla kundvagnar. I Sverige hade det tagit ca 4 minuter innan jag hade kunnat gå därifrån med mina varor nerpackade i plast- eller papperspåsar. Här tog det 30 (jag tog tid) minuter för mig att nå fram till kassan. Anledningen är att kassörskan packar in maten i plastpåsar samtidigt som hon ska ta betalt. Man kan ju tycka att efter en viss tid vid en kassa borde hon vara lika snabb på att packa som... ja... nåt snabbt, men hon var lika långsam som ComHems bredband! Dessutom fick jag en onödigt stor mängd plastpåsar eftersom man inte kan packa ned chorizosar i samma påse som mjölk. Stackars miljön.

Jag stör mig också på allt socker som finns i Argentina. Till frukost får man socker, till lunch får man socker, och till middag får man socker eller ost. Jag kommer givetvis ändra på detta när jag imorgon bitti lagar min egen frukost som kommer bestå av Havrefras (tror jag), mjölk, banan, och russin. Egentligen är det en liten sak att störa sig på, men det är lika bra att ta upp allt dåligt på en gång.

Oljud är något som jag stör mig på också. Egentligen stör jag mig nog inte på ljudet eftersom jag sover med öronproppar (som en stock). Jag tror jag mer stör mig på attityder hos folk som kör. Blir det t.ex. stopp i en korsning för att släppa över en gammal dam eller barn på väg till skolan kommer det till 99% en arg tutning 3 bilar bakifrån inom någon sekund. Det tycks också vara väldigt populärt att installera syrenljud till sin egen bil så att folk stannar när man åker över korsningar. Ett oändligt antal bussar som inte fått service på jättelänge bidrar också till det buller som skapas på gatorna.

Jag antar att vi i Sverige har saker som jag stör mig på också, men såhär 2 veckor in på min vistelse här så tycker man allt i Sverige fungerar bättre. Det kanske är därför Sverige är ett rikare land än Argentina.

Det jag inte stör mig på är att det är vinter här och man behöver knappt ha på sig jacka på kvällen när solen går ner.

Jag skriver detta från mitt nya rum i Belgrano. Jag kan inte säga att det är något att hänga i julgranen, men till en början så är det ett helt OK ställe att bo på. Alfredo, som jag hyr rum av, är en väldigt trevlig man och jag tror det kommer fungera utmärkt. Men vi får se.

Jag stör mig också på att ni är dåliga på att kommentera i bloggen kom jag på! Skärpning! Det är kul att läsa kommentarer. Nästan som julkalendern faktiskt. (Ni som skriver kommentarer behöver inte ta åt er!)

Gonatt!

Lite mer saker fixade

Just nu sitter jag på vårt hostel och tittar på en dubbad dokumentärfilm om apor i Afrika, så jag kan lika gärna skriva några rader och berätta om vad jag gjort här nere de senaste dagarna. OK.

Lägenhetsletandet har inte gått lika bra som vi trodde det skulle. Vi var kanske lite väl naiva att tro att vi skulle få en riktigt snygg lägenhet för en billig peng. Här tar mäklarna också en avgift på närmare en månadshyra, och de vill dessutom ha allt betalt i förskott. Istället bestämde vi oss för att leta rum att hyra hos folk som har lägenheter här nere. Jag hittade ett rum för US$400 hos en spansk man på ungefär 50 år (mannen alltså!) som ligger inte mer än 5 kvarter från universitetet. Jag kan inte säga att det är mina drömmars lägenhet, och den ligger precis vid Belgranos huvudgata Cabildo så jag får sova med öronproppar, men det känns ändå skönt att ha någonstans att bo de kommande månaderna. Studierna drar ju igång (på riktigt) nu på måndag, och då vill jag ha någonstans där jag kan packa upp min väska och inte tänka på att flytta. Jag kom mycket väl överens med mannen som bor där så jag hoppas det blir bra, och jag får öva mycket på spanskan. David har också möjlighet att flytta in där när brasiljanaren (heter det så?) som bor i andra rummet flyttar ut den 10 augusti så vi får se vad som händer. Bien.

Jag har också haft möte med en slags studievägledare här på universitetet och valt en hel del kurser som jag ska läsa. Studierna är upplagda på ett helt annat sätt än i Sverige, så jag har måndagar "lediga" och jag läser "Signaler och System" från 21:00 till 23:40 PÅ FREDAGAR!!!! Jag brukar gå och lägga mig tidigare än det! Peters tips om att inte ha några kurser på fredagar verkar ha gått käpprätt åt skogen med andra ord. Jäsp.

Idag var vi på en föreläsning som handlade om exportmöjligheter till Sverige. Det var spännande och intressant att höra vad argentinarna tycker om Sverige. Det var nästan precis den typen av föreläsningar som vi hade i Linköping för att lära oss hur argentinarna är. Vi var de enda svenskarna på föreläsningen och man kan lugnt säga att inte allt som sas var sanning, men det mesta var rätt. Det mest positiva var att jag förstod hela föreläsningen. (Delvis för att det handlade om ett ämne som jag kunde en hel del om.) Positivt.

Senare gick vi ner på stan för att bland annat fixa lite immigrationspapper. Jag lyckades också gå förbi en musikaffär och köpte mig en gitarr för 180 peso (360 kr). Jag kände att jag var tvungen att ha ett instrument som jag kan spela på så att jag inte blir galen. Gitarren är inte alls nåt att hänga i julgranen, men jag tänkte använda den under ett år och sedan sälja den till en utbytesstudent för 100 peso. Smart.

Om ni undrar varför jag inte lägger upp några bilder på bloggen nu när jag har en ny kamera så är det därför att jag helt enkelt inte orkar. Det är inte riktigt semester här, och det är mycket som ska göras osv. osv... ja, ni förstår. Lita på att jag kommer göra det om ett slag. Pust.

Nu är det bara 4 dagar kvar till skolstart. Spännande.

Bevara Marinens Musikkår

Jag vill bara passa på att slå ett slag för att bevara Marinens Musikkår. Man kan gå in på hemsidan http://www.bevaramarinensmusikkar.se/ om man vill ha lite mer information, och, skriva upp sig på en protestlista. Jag hoppas även att andra bloggare som läser detta inlägg kanske kan lägga upp ett länktips om detta också. Ju fler som skriver under, desto större är chansen att de bevarar musikkåren. Tack för hjälpen!

Inte bara tango

Undra hur många timmar jag övat Carmina Burana under 2008? Det borde var minst 50 timmar, dvs jag har ett drygt poäng i Carmina Burana-sjungning. Ändå, tyckte jag att det var en bra ide att gå på en till konsert där de framförde verket. Det visade sig vara ett bra beslut.

Som av en ren slump råkade jag ta reda på att Teatro de Colón (BA:s motsvarighet till Hovkapellet) skulle framföra CB bara 10 kvarter härifrån. (Varför de inte höll till på T de C vet jag inte!) Vilken konsert! Detta var första gången jag har hört verket framföras av en helt professionell orkester och kör, och det märktes faktiskt. Även om de inte var 900 studentsångare så fyllde de konsertlokalen med ljud tillräckligt mycket för att trycka ner mig i min plats även under näst sista satsen!

Speciellt bra var Estuans Interius som hade ett ovanligt friskt tempo. Visst är det samma verk, men man får ändå en smärre chock när dirigenten väljer att göra det på ett annat sätt än Hasse. Dirigenten använde också en hel del fortepiano (Stekta Svanen) vilket fick satserna att verka mer livliga än de egentligen borde ha varit.

Sopranen var också helt overkligt bra i In Trutina. Skönt att kunna drömma sig bort lite grann innan man väcks igen av Tempus est Iocundum, i vilken dirigenten gjorde en väldigt häftig paus innan sista O, o, o, glasstället. Ja, ni vet.

Det var också kul att höra reaktionerna från publiken efter konserten. Väldigt mycket mer "Bravo!" och allmänt intensivare klappande från en nästan fullsatt konsertsal. Så borde det vara i Sverige också.

Dåså, då har jag skrivit min första konsertrecension. Inte något vidare, jag vet, men jag ville ändå försöka. (Jag vet också att språkpoliserna Ulrica, Stefan, och, Hasse kommer att hacka sönder inlägget tills jag tvingas ta ner det från internet.)

Att prata i telefon

Att prata i telefon är bland det svåraste som finns på ett främmande språk. Det går inte bara otroligt fort, utan det är också för det mesta dålig mottagning och knastrande i luren. (Ett samtal tog jag emot mitt i tunnelbanan. Då var jag skiträdd!) Idag har jag pratat i telefon med blandade framgångar med diverse mäklare och vandrarhem. När jag skulle bokstavera min emailadress fick jag säga "s como suave, t como tamaño, u como uuuuu...". Ja just det. Hur lätt är det att komma på ett spanskt ord på u? Det fick bli "único" tillslut.

Jag ville bara dela med mig av denna förskräckliga upplevelse.

Äntligen...

Nu har jag fixat min dator! Såååååååååååååååååå Sköööööööööööööönt att kunna skriva såååååååhäääääääääääääääääär! Livets små framsteg. Jag köpte en liten skarv genom gallret på en stängd butik för hela 3 pesos. När butiksinnehavaren försökte säga att han inte hade växel på en peso (jag betalade 4) erbjöd jag mig att köpa den för fyra. Då blev han sur och gav mig en peso. Jag har inte riktigt förstått mig på dessa argentinare än. I alla fall, då var detta problem löst.

Idag, som sagt, var vi ute på stan och turistade. Vi såg hela 5 st demonstrationer, 2 pansarbeklädda vattenkanoner, och en grupp kravallpoliser uppställda "just in case". Tydligen är det någon jordbruksreform som är lite halvkontroversiell, men jag är inte tillräckligt insatt för att demonstrera. Jävla jordbruksreform!

Senare på dagen gick vi med Clelia, en grekisk/argentinsk översättare som har bott i Sverige och pratar svenska. Vi hittade henne på svenska föreningen. Hon hade en lägenhet som vi var och tittade på lite utanför Palermo (Av. Cabrera 3840 för er som vill titta). Den är kanske i längsta laget från Belgrano, fast det kan ju vara skönt att hyra från en som man känner någotsånär. Clelia var jättetrevlig!

Sist men inte minst var det dags för dagens köttbit, dvs middag. För 40 peso åt både jag och David oss mätta på gott kött och drack god öl. (40 peso totalt alltså)

Jag känner lite spontant att min "blogg" lutar med åt en 14-årings dagbok med väldigt mycket: "först gjorde vi det", "å sen ba", "det var kul" och "hej svej leverpastej". Jag skyller detta på att jag helt enkelt inte kan skriva bättre. Men nåväl, låt mig höja nivån lite under nästa stycke.

Känslorna är många. Det är en ny storstad och den är inte alls lik Linköping. (Nähä) Varje gång men går över gatan kan man bli påkörd, och när argentinarna tutar kan det betyda ett av följande: "Varsågod" "Nu kommer jag" "Nu svänger jag" "Nu åker jag rakt" "Nu stannar jag för att släppa av passagerare" "Hej" eller helt enkelt "Tut". Det gäller att då veta när det betyder vad. När jag frågade Clelia varför de tutar sa hon "Somos idiotas en el tráfico." Man går ständigt och håller koll på plånboken, ryggsäcken, och sig själv, något som är lite uttröttande efter ett slag. Staden har inget slut, solen går åt fel håll, och det finns inga berg att navigera efter. Vi har inte ens sett Rio de la Plata, och vi börjar tvivla på att den finns där. Det kan då långa stunder när varken David eller jag pratar något med varandra. Jag är nästan helt säker på att han också går och "smälter" alla intryck som man bombarderas med hela tiden. Ni som bott utomlands i en storstad vet denna känsla väl, och ni vet också att även om allt är nytt och svårt så är det också fantastiskt kul och spännande.

Det är också väldigt energikrävande (jäsp) och ännu är vi nog inte riktigt på argentinatid. Imorgon ska vi provåka partybussen 168 från Av. Cordoba till Belgrano för att se om lägenheten är för långt bort. Synpunkter uppskattas. Gonatt!

En kort halsning fran stallet dar vi bor

Innan jag borjar vill jag bara forklara varfor jag inte skriver pa min svenska dator nar det ar samma elsystem som i Sverige. Det ar namligen sa att den har for stora pinnar for att sticka in i vaggen. Hur jag ska losa det problemet lamnar jag till en annan dag. Tillsvidare skriver jag pa vandrarhemmets dator.

Idag gick vi helt oplanerat runt i stan. Det borjade med att vi skulle ga till svenska ambassaden for att se om det hade nagra bra lagenhetstips, och de hade de...

Nej, jag kan inte skriva sahar. Fingrarna ar for vana vid att det finns a, a och o pa tangentbordet. Jag far helt enkelt ont i huvudet och i fingrarna. Jag skriver mer snart...

29 timmar

Nu är jag äntligen framme i Buenos Aires. Resan var lång, men den gick ändå förvånandsvärt bra. Flyget från Paris till Buenos Aires varade 13.5 timmar, men jag lyckades nog klämma in åtminstone 6 timmar "till-och-från-sömn". Väl på plats i BA tog vi en flygtaxi till vårt hostel som än så länge känns lite sisådär... Bilresan var full av intryck, och både jag och David satt tysta nästan hela vägen. De är i alla fall mycket trevliga, och hjälpsamma. Förhoppningsvis ska vi kunna ta oss till ambassaden eller uträtta något annat ärende nu under dagen. Vädret är soligt och dryga 20 grader, men tänk på att det är vinter här nere! Det underlättar första tiden om vädret är bra!


Nu ska jag se om jag inte kan ta en kopp kaffe och sedan röra mig ner på stan. Hoppas allt är bra hemma i Sverige!

Jag vet vad jag är dålig på...

I helgen var vi på landet. Ett sista desperat försök att få i sig så mycket svenskt som möjligt sista helgen. Hallon, glass, hallon, regn, hallon och bad. Det var riktigt mysigt.

I lördags kväll lyckades till och med Stefan och jag laga en gammal klocka som hade stannat. Precis när vi var redo att skruva ihop själva "skalet" till klockan sprack däremot fjädern som driver den. Det var synd efter allt hårt arbete. Som tur var arbetade vi bara 25 minuter enligt minutvisaren, så det var inte så mycket bortkastad tid. Det var också spännande att höra melodin Björneborgarnas Marsch från det lilla "klockspelet" som satt underst. Senaste gången jag hörde den var på en garnison i Hamina med AMK. Minnen.

En fascinerande upptäckt som jag gjorde under helgen är att jag faktiskt är dålig på YATZY. Hur, kan man fråga sig, kan man vara dålig på ett spel som har med slumpen att göra? Någon som har en fundering? Det enda jag vet är att jag inte vunnit ett parti YATZY sen... ja... 2006.

Imorgon är det sista dagen innan resan. Då tror jag resfebern slår in. Nu börjar det kännas att jag ska flytta utomlands. Det är faktiskt rätt skönt att resa tillsammans med min klasskamrat David. Då är man ju inte HELT ensam i början.

Nästa inlägg blir kanske från flygplatsen...

Jonas Golflista

Linköpings GK, hål 10

Idag spelade jag, Peter, Stefan och Dan på Linköpings GK, kanske för sista gången detta år. Jag blev mycket positivt överraskad av hur bra banan egentligen var. Här är min lista över de banor som jag spelat, och hur jag tycker de rankas inbördes. När jag åker till Örebro i helgen kommer vi förmodligen att spela Gustavsviks GK. Då blir min 10-i-topp-lista komplett!

1. Golf Club Almenara (alla 27 hål) -en klass för sig, och dessutom på vintern
2. Linköpings GK -den bästa banan som jag spelat denna sommar. fairway ock greener är kanon.
3. Gleidingen Golf Club -bra kvalité och rolig bana.
4. Landeryd Norra -vit sand i bunkrarna är alltid roligt.
5. Ombergs GK -roligaste banlayouten och fin inramning. lägre ranking pga att jag spelade dåligt på banan.
6. Bäckavattnets GK -rolig klubb i närheten av Halmstad. smal och svår. sommarens sämsta runda på bara 29 poäng.
7. Langenhagen Golf Club - bra kvalite och i ett fint område, men rätt standard
8. Landeryd Södra - inte lika bra som norra banan.
9. Mjölby GK - första nio hålen är väldigt mycket åker. andra nio är bättre.

Vi får se om det blir golf i Argentina...

Vad har jag glömt?

Dagens bild:

Det är kul med kommentarer på bloggen! I skrivande stund har jag en. Tack syrran! För att öka kommentarantalet tänkte jag helt enkelt göra bloggen lite mer interaktiv.

Jag har säkert glömt sjuttioelva saker inför resan men för att minska dessa tänkte jag be er komma med vettiga kommentarer om vad jag glömt.

Dessa saker har jag gjort:

• köpt flygbiljett(er)
• anmält flytt till skattemyndigheterna
• ringt ambassaden och kollat angående visa
• startat reseblogga
• hyrt ut lägenheten
• fixat adressändring under året
• kopierat viktiga kort, pass, dokument etc.
• kollat upp försäkringar
• sagt hejdå till släkten och vänner
• lånat en bärbar dator
• ansökt om studiemedel till CSN
• planerat kurser på universitetet
• läst på om buenos aires
• ringt banken angående konto i Argentina
• hmm... det känns som mycket mer...

Dåså, då var det fritt fram för anmärkningar. Om man inte har något att kommentera så får man gärna skriva något ändå så att jag kan se vilka som läser bloggen. Nu ska jag fortsätta mitt papperssorterande...

Lite golfbilder

I utflyttningspresent från mina snälla föräldrar fick jag en digitalkamera! Jag har nu provlekt lite med den under diverse utflykter på golfbanorna de senaste veckorna. Här är resultatet:

Bolletande

17 hålet Landeryd

Sandy par


"Får man flytta på levande föremål?"


Del 1

Del 2



Fylleån vid Bäckavattnets GK

Bunker

Peter

Ny Driver

Panoramabild Gleidingen Golf Club

Jag ska se till att bli riktigt vass på att ta bilder när jag kommer ner till Argentina! Tack mamma och pappa!!!