torsdag 26 februari 2009

The good life...

I am currently watching Tiger's first competition after his comeback...

This is Nike's new commercial:



Sense of humor.

måndag 23 februari 2009

Rubriklöst och rätt flummigt...

Tjenare. Jag har inget att skriva om, men jag ville ändå bidra med en rad.

Jag saknar min familj, mina vänner och mina instrument. Speciellt Alva.

Idag gick jag och frågade om det fanns scheman till nya terminen: nej, synd. De skulle dröja någon vecka till. Sen gick jag och hälsade på en av sportmänniskorna på hans kontor och när jag kom tillbaks till studievägledarnas kontor så fanns kursplanerna där. Efter mycket schabbel fick jag mitt preliminära schema till nästa termin.

Praetereo censeo belgraniem esse delendam: (latin och betyder så här ser mitt schema ut)

tisdag:
08-11 Digitalteknik
17-19 Projektledning
19-23 Procesamiento de señales

onsdag:
15-18 Produktionsekonomi
19-22 Reglerteknik

torsdag:
11-13 Digitalteknik
14-16 Produktionsekonomi
17-19 Projektledning

Jag måste också läsa Java, men det ska jag gå och gräla imorgon. Notera att måndag och fredag är det tomt.

Nu sitter jag och dricker kaffe och äter medialunas. Jag har sagt åt mig själv att jag måste äta mycket nu för att lyckas gå upp i vikt. Inom rubriken "äta mycket" ingår också snask i måttliga mängder: dvs en och annan medialuna (croissant) till kaffet. Det gör argentinarna bra i alla fall. Bageriet ligger ett kvarter från där jag bor och dessutom brukar de bjuda på lite tårtbitar ibland. Mums.

Kan inte någon vettig männsika köpa upp SAAB och börja göra miljöbilar. Spela på varumärket Sweden och sen försöka ändra bilindrustrins mentalitet. Det är min idé.

Idag låste Jocke ut sig på balkongen där jag bor. Jag var borta i 4 timmar. Han satt fast på balkongen. Smart.

Ikväll ska jag gå på bio. Valkyrie med Tom Cruise. Visste ni att en av anledningarna till varför USA blev självständigt var tack vare en preussisk kapten som införde tysk ordning i amerikanska leden vilket överraskade britterna? Dåså, då har jag delat med mig för dagen.

Åter till kaffet och medialunasarna.

torsdag 19 februari 2009

ST: 40



Ni får ursäkta. Det händer inte jättemycket här nu. Argentinska regeringen devaluerar långsamt sin peso, kronan försvagas ytterligare mot dollarn, bussarna har fortfarande inte elektroniska kortläsare, jordgubbssäsången har börjat men bönderna strejkar för att skatterna är för höga och själv försöker jag desperat komma på varför argentinarna är stolta och vad jag vill göra med mitt liv. (Pinsamt nog tror jag det första är svårare.)

Häromdagen var jag nära att få ett utbrott hos tvätterian som återigen ljög för mig om när min tvätt skulle blivit klar. Nej, det är inte missförstånd, det kan jag svära på. De ljuger mig RAKT UPP I ANSIKTET!!!!!!! Nåväl: everything is a test.

Hursomhelst upplevde jag något nytt idag. Här är det nästan lika viktigt att kolla på "sensación térmica" som vilken temperatur det är ute. Idag var det näst intill kyliga 35 grader ute men vindstilla, fuktigt och soligt. Detta ledde till en ST som var över 40 grader. Det var som att springa i en bastu. I Sverige brukar man ta en lyktstolpe i taget. Här tar man en skugga i taget. Min löp-t-shirt var svettigare än trombon-Svenssons uniform efter en högvakt.

Tänkte bara jag skulle dela med mig. Hur mår ni?

måndag 16 februari 2009

Hemma i Buenos Aires...



Argentinarna är stolta över att vara argentinare. Än så länge har jag inte listat ut vad de egentligen är stolta över. Snart ska jag nog komma på det...

Den senaste dagarna har varit rätt vardagslika men fantastiskt sköna. Detta är mitt dagsschema:

08:00 - Vakna. Somna om.

10:00 - Vakna på riktigt.

11:00 - Läsa Jason Bourne-bok och äta jättefrukost.

12:00 - Börja tänka på att dra mig till gymmet.

12:30 - Löprunda 4 eller 6 km

13:15 - Gym

15:00 - Lunch (kött)

16:00-19:00 Öva barréackord på gitarren

Kvällen - diverse kvällsaktiviteter med nya människor som kommit till BA.

Tänka sig. Sånt skulle jag aldrig ta mig tid att göra i Sverige.

Nu, efter precis 7 månader i denna stad, känner jag faktiskt mig hemma här. Missförstå mig rätt; jag vill inte bo här, men jag känner mig hemma. Vad betyder då detta? Jag är ingen turist här längre, typ.

Det kanske krävdes att det kom ett nytt gäng gröna studenter som inte vet nånting om BA för att man ska känna sig hemma här. Man har koll på fotbollen, kan lite inside-jokes, vet vilka bussar man ska ta och man behärskar argentinskan på ett helt annat sätt.

Jag är stolt över Sverige på ett annat sätt här nere också. "Ah, Suiza. Queso, relojes y chocolate!" Det finns också fullt av svenska produkter här nere. (... och tänk då på att IKEA och H&M inte finns i Argentina än!) Hur många argentinska produkter finns det i Sverige?

Idag hörde jag The Sounds på gymmet och tänkte tillbaks på Back-Stage i Cloetta Center. Roxette är också fruktansvärt stora här nere.

fredag 13 februari 2009

Vad är det för fel på mig...

På Spåret. Jo. Det är mitt fredagsnöje. Vad är det för fel på mig? Jag tror inte det programmet är för min målgrupp, men jag tycker det är sjukt kul. Kanske för att det är så typiskt svenskt och jag är långt hemifrån.

Detta var däremot mitt torsdagsnöje:

filmat av fredrik. (nöjd nu?)

måndag 9 februari 2009

Är vi ute nu?

Börsen är upp med rejäla steg 2 dagar i rad. Fredagen slutade med glädjeskutt och till skillnad från senaste månaderna när daytraders kammat hem vinsten så gick även börsen upp idag också. För första gången på i stort sett hela året är börsindex positivt. Är vi ute nu?

Jag vill gärna ha svaret på denna fråga. Är det dags att satsa på nyemissioner och billiga storbolag med för låga aktiekurser? Är inte räntan för låg för att ett stigande börsindex är positivt?

Jag är för dålig på sån här ekonomi. Vad ska man titta på för nåt? Kurser? Nyckeltal?

Tycker denna video summerar uttrycket "I told you so" rätt rejält.

onsdag 4 februari 2009

Buenos Aires and the coin problem...

Buenos Aires has a coin problem. There are simply not enough coins. I felt I have explained this before, but just to be on the safe side let me explain it once again. It cracks me up everytime.

The way of getting around BA is by bus. The buses go everywhere and all the time. If you go to the movies and it ends at 1:30 at night, you just step outside the theatre and within a minute the 59 or 60 will arrive to take you home. Now don't get me wrong: this is a great thing.

The only problem is that the only way to travel on these buses is if you pay with coins. There is NO WAY you can travel without these. This might seem like the perfect way to get rid of some of those annoying scrambling coins in you pocket but the system has gotten completely out of hand for 2 main reasons:

1. The ridiculous inflation causes the prices of things to go up and makes smaller coins redundant. A coffee that used to cost 5,25 now costs 7 and there is all in all fewer coin exchanges in the city.

2. The ridiculous inflation causes the bus prices to go up. The cheapest bus trip a couple of years ago used to cost 25 centavos (60 öre) but now they cost a whopping 1,10 (almost 3 kronor). This has increased the amount of coins needed to travel with the bus. The last increase in ticket prices was by 25%, which is interesting for a country that claims to have an inflation of 7,5 % per year. (hmmm....)

The last couple of weeks after they raised the prices on the tickets have been crazy. There is now absolutely no way of getting coins in the city now. Storeowners will lower the price to 6 peso instead of 7 just to be able to give you bills instead of coins back. There are companies that invest in coins, and according to some Argentinians there is a "coin maffia" that sells coins back at ridiculous prices.

"This is no REAL problem," you might say. And you are partially right. If I ran out of coins I could probably afford a taxi to the movies. But imagine the millions of daily commuters that HAVE to travel make the two way trip to work everyday involving one bus change. That equals 4,40 in coins everyday which converted into real money is worth about 20 pesos.

The Argentinian government have now finally decided to do something about this "problem". The Great Leader Christina Kirschner has decided to place an electronic ticket system in the buses and subways. I think that the fact that the president of the country presents this solution says a great deal about whether it is a "problem" or a problem!

According to her, the system will be in place within 90 days. Let me tell you how much I believe this: 00000% (not only 1 zero... 5 zeros) But just to be fare (forgive the pun) I have placed a countdown gadget on the side of my blog that will remind me of this in 90 days.

If they manage to pull this off, then it will probably be the Argentinian government's greatest success since the invasion of the Falklands... yeah...

For those of you who speak Spanish: (http://www.clarin.com/diario/2009/02/04/um/m-01852396.htm)

måndag 2 februari 2009

Stort, större, störst...


Det är stort att amerikanerna konsumerar mindre. "Det är värre än vad analytikerna väntat sig." Är inte världen lite småskev när det är dåligt att konsumera mindre? Jag trodde det var tvärtom det skulle vara. Tänk så fel jag hade.

http://www.privataaffarer.se/nyheter/200902/amerikanerna-konsumerar-mi/index.xml

Större var gårdagskvällen. Äntligen är jag på ett ställe i världen där man kan se på Super Bowl utan att behöva somna i halvtid. Dessutom var det Steelers som spelade final mot Arizona Cardinals och jag är ju som ni alla vet Steelersfan. Jag kan inte helt ärligt säga att jag följer NFL under hela året, men detta slutspel har jag faktiskt sett på en och annan match. Hade det inte varit för den eviga reklamen hade det ju varit sjukt kul att titta på.

Det blev en klassisk superbowl. Pittsburgh kunde vända i sista minuten och göra en spektakulär touchdown för att ta hem vinsten. Stämningen var nästan Champions League-artad där vi satt på The Drink Gallery några kvarter från där jag bor. Go Steelers!

Men störst av allt är ändå en person som inte är längre än 1,70. Han heter Lionel Messi och jag kan efter gårdagens fotbollsmatch påstå att han är den nya Maradona. Barcelona låg under med 1-0 och spelade jättedåligt mot Racing Santander. Ni vet: 69% bollinnehav varav 40% var Pique och Marquez som tramsade i backlinjen. Pep hade valt att vila Messi, så han började matchen på bänken. I mitten på andra halvlek insåg däremot Pep att han ville vinna matchen och bytte helt enkelt in Messi. Det dröjde 5 minuter till Messi dunkade in kvitteringen. Sen gjorde han också ett spektakulärt 1-2 mål och Barcelona kunde ta med sig 3 nya poäng till Nou Camp. Jag var aldrig orolig.