Volleyboll och Wireless...

När jag frågade skolan om de hade ett volleybollag fick jag ett enkelt svar: nej. Det fanns inget intresse, för att folk hade inte kommit och anmält sig till kontoret. Kan detta vara för att de specifikt uttryckt sig att "det finns absolut inget herrvolleybollag på den här skolan"? Då kanske folk inte anmäler sig.

För några dagar sedan kom ett mail: "Vi ska starta ett volleybollag. Det är turnering om en vecka. Vi tränar på torsdag."

Volleyboll är en sann lagsport. Till skillnad från fotboll där en "Messi" eller "Zlatan" kan dribbla bort alla och totalt äga en match, krävs det att ALLA i ett volleybollag är samspelta. Jag skulle nästan vilja påstå att volleyboll är den ultimata lagsporten. Det går med andra ord inte att sätta ihop ett lag på en vecka.

Hur var det med intresset då? Jo, det fanns folk där. Visserligen inte så många, men man undrar ju: Om de hade annonserat ett herrlag från början av terminen hade det funnits intresse då?

Dessa argentinare... Hur som helst var det fruktansvärt kul att spela även om tajmingen var off.

I morse var jag på skolan för att lämna in ett grupparbete. Inte riktigt lämna in, men visa det för läraren och få godkännande. Anledningen till varför jag gick var för att mina gruppkamrater (fortfarande samma) inte går till skolan innan 11, per definition.

Men jag kan inte klaga. Jag har inte lyft ett finger för detta arbete. Jag har inte läst det, inte sökt information, inte skrivit. Nada. Det var lite svårt att sitta med läraren och försvara arbetet som givetvis helt var kopierat från internet. Old news vid det här laget.

Jag skulle speciellt vilja dela med mig två meningar som jag hade lite svårt att försvara.

Las redes inalámbricas pueden tener mucho auge en nuestro país debido a la
necesidad de movimiento que se requiere en la industria, esta tecnología puede
ser utilizada junto con los lectores ópticos en el área del calzado en nuestra
localidad, para controlar la producción de calzado, para determinar exactamente
en donde ha habido retrasos y de esa manera poder atacarlos inmediatamente y no
detener la producción.

och...

En el recién liberado Windows `95

Den första meningen pratar om att trådlösa nätverk är viktiga i "vårt" land (Mexiko) för att det kan användas och utvecklas inom strumptillverkningen!!! Den andra meningen pratar om ett nytt operativsystem.

Nu går jag och lägger mig.

Studying at the library...

Both Klara and I have a tango paper to write. It is supposed to be about 7-10 pages long and of course, in Spanish. I chose to write it about the Nordic tango and its influence on the Nordic cultures. A little bit of Evert Taube, Heino Grön, and maybe a paragraph or two about the Ice Hotel. (Very irrelevant, but I barely know 7 pages of Spanish words so I have to stretch!) One of the main reasons I chose this topic is that I know, without a doubt, more than the teacher about the nordic music styles, and should it be necessary, I can always BS. Smart, huh?

I found some cool (no pun intended) "Tango Ice Hotel" pictures:




To research we decided to go to the "la Biblioteca Nacional de Buenos Aires", or as I call it "The really, really, really ugly mushroom". On the bus to the la biblioteca we met J.B. or "jota-be" as he calls himself in Spanish. He lives close to the library so he had already been there to try and find books. He warned us that it was just like everywhere else in Argentina: chaos.

To start off with, neither one of us was really looking forward to going there and studying. Klara wanted to copy her essay from somewhere off the internet, and I wanted to see if I could find another Mafalda comic to read. So when the bus driver suddenly decided to stop the bus at Plaza Italia instead of continuing on his normal route (why?) we took it as a sign from God that we didn't have to go to the library. God works in mysterious ways.

Instead, we bought half a kilo of strawberries and some icecream and went to Klara's place's roof. On the way I managed to buy 2 new Mafalda books. Haha... maybe I can find some info about tango in them.

Så här går det på börsen imorgon...

Jag vet hur börsen kommer gå imorgon. Njae... egentligen inte; hade jag vetat hade jag varit rik nu.


Med risk för att ha jättefel kan jag däremot spekulera. (Det är viktigt att påpeka att dessa inte är finansiella råd. Tro på mig på egen risk.)

Eftersom USA:börserna hade glädjefnatt idag är det rätt rimligt att anta att Tokyo- och ledande Asianbörserna hänger med inatt. Denna uppgång kommer sprida sig ända fram till Atlanten och den blygsamma uppgången på Stockholmsbörsen idag kommer att kompletteras med ytterligare några procents uppgång under förmiddagen.

Jag tror inte Stockholmsbörsen kommer leva ett eget liv imorgon då det "bara" är Swedish Match, SCA, och Eniro som lämnar rapporter. (Inga Ericsson, SSAB eller Telia med andra ord.) Av de som lämnar rapport tror jag SCA kommer gå bäst, men det är bara en känsla. Eniros rapport kommer bli odramatisk och om Swedish Match har jag ingen uppfattning. Börsen kommer att följa de andra världsbörserna.


På eftermiddagen, när USA-börserna öppnar igen kommer förmiddagens uppgång att nästan raderas. Jag tror att en hel del folk i USA kommer att "kamma hem" dagens relativt galna vinster och då kommer börserna att gå ned. Viktigt är att påpeka att USA-börsen steg pga en rusning till att köpa billiga aktier trots dystra prognoser om konsumptionen och liknande. Dagen efter förra jätteuppgången skrevs det "The botten is nådd" och alla trodde krisen var över. Sen sjönk börsen rekordmycket. Risken finns för detta imorgon också.


Dollarpriset kommer att gå upp (står nu i 7,75).


Till alla förtvivlade aktieägare vill jag nu trösta er med en glad nyhet:

Om man följer Stockholmsbörsen har den ökat med dryga 250% sedan 1992-ish. Det motsvarar en årlig sparränta på ca 7,5%. Lycka till och hitta det på en bank! Rätta mig gärna om jag har fel. (Jag har höftat sifforna lite!)


Nåväl. Kul att kreditmarknaden börjat funka lite igen! Ciao!

I bought a book...

Yesterday I bought a book. It is called "Mafalda" and it is about politics. It is a comic book.

Mafalda is a young girl who just started school and who seems to worry an awful lot about politics. It is sort of like a mixture of Simpsons and Calvin & Hobbes but with politics. I guess the best way to write about Argentinian and world politics is in the form of a comic strip.

Here we go again...

Ett av mina första inlägg hette "Bevara Marinens Musikkår". Detta borde egentligen heta "Bevara Arméns Trumkår" för nu är det deras tur att vara drabbade.

Försvaret föreslår en flytt av MMK till Stockholm och att TRK läggs ned. Deras anledning till att just lägga ned TRK är att "kårens stämbesättning inte är tillräcklig för militärmusikens uppgifter". Nähä. Är det inte därför det är bra med TRK? De har inga klarinetter som fryser i vintern.

Min fråga är: Kommer proffsmusikerna i MMK spela en vinterdag när det är is och minus 15 grader?

Visst är det mycket interna feuder mellan storebror AMK och lillebror TRK, men det är ju bara på skämt. Vilka skulle AMK:arna busa med om TRK försvann?

Skriv upp er på protestlistan: http://www.trk.moovies.se/bevaratrk/ det tar inte mer än 20 sekunder!

För er som inte vet vad trumkåren gör så kan de faktiskt spela trummor helt OK:

Formula 1 circus in town...

Today David Coulthard came to Buenos Aires. He also brought his car. And his jaw.


The only problem is that they must have picked the wrong country, for as far as I know the next race is in Brazil, not Argentina. Anyhow, they had closed Avenida 9 de Julio for quite a stretch in order to show us mortals the power of the Formula 1 car.

Though it was quite hard to see, I managed to get some pictures, but mostly we just heard the sound of the engine and saw lots and lots of tire-smoke. Nice!

Max en max två...

Igår var en bra dag.

På eftermiddagen hade jag en jobbintervju med ett svenskt företag och det gick faktiskt rätt så bra. De verkade intresserade av att anställa mig men de måste kolla upp med universitetet om min "residencia" tillåter jobb, men jag tror inte det ska vara några problem. För tillfället var det ingen svensk på deras fabrik här nere och HR-kvinnan sa att de var en bra influens att ha en svensk som arbetar i kontoret. Vi får väl se. Eventuellt kanske jag blir satt på något logistikprojekt eller liknande under sommarmånaderna, förhoppningsvis.

När jag kom hem till BsAs igen i ett fullpackat tåg tog jag bussen direkt till residenset för att lyssna på 12:an Big Band. Jag bjöd in mig själv dit. Det var kanonkul. 17 st proffsmusiker i ett jazz big band. Nice!

Efter konserten var det mingel med jamsession. SVT var också där med ett filmcrew, Anne Lundberg och kocken German Zamudio för att spela in ett avsnitt av "Landgång" som ska sändas nån gång i vår eller sommar. Vi fick således smaka på en hel del goda laxsnittar, janssons, renkött och sill. Mums!

Ambassadören var i sitt esse. Han är ju jättemusikintresserad och satt och diggade med under hela konserten! Självklart hade han också fått i sig lite förfriskningar så när några musiker bestämde sig för att ta ett dopp i poolen hade han filmkameran i högsta hugg för att dokumentera. Rätt skoj faktiskt.

Efter tillställningen bestämde 6 musiker och jag oss för att åka till Plaza Serrano och ta "max en, max 2". Eftersom det inte finns några lihkorister här nere så fick dessa musiker duga. Det var lite kul att vara "rutinerad porteño" och guida ett gäng vilsna musiker i Palermo!

En av musikerna var gift med en hornist som för tillfället spelar i Arméns Musikkår som proffsmusiker. Ser man på. Världen är liten.

Rivertango...

Alla vet att japaner inte kan skilja på L och R. Lite färre vet att de har svårt att skilja på V och B också. "Bery good!" Det finns ett oändligt antal japanska anekdoter som jag kan berätta om just detta men ni slipper de flesta av dem just nu. Jag sparar resten till en kvällsdiskussion nån gång.

Tango har två länder utanför Argentina där det är riktigt populärt. Finland och Japan. Varför just dessa två länder? En till kvällsdiskussion. (Jag har ju läst tangoteori nu!) Finländarna kör sitt eget race och påstår att tangon är en finsk musikstil medan japanarna har anpassat sig efter hur det egentligen ska vara.

För länge sedan köpte jag en CD-skiva och på den fanns det en inspelning av en tangolåt tillsammans med en cellist som heter Yo-yo Ma. För er som inte är insatta i cellistvärlden så är han en av världens mest kända; det är han som spelar temat till filmen"Flying Tiger, Hidden Dagger". Då skivan var köpt i Japan var såklart texten på fodralet på japanska. Tangolåten som jag tyckte om skrevs med de japanska tecknena: ri-be-ru ta-n-go.

Detta har gjort att jag i dryga 10 år inte vetat vad låten heter på riktigt. Den kan heta: rivertango, ribbertango, livertango, eller libertango. Men efter att ha sökt på YouTube så hittade jag låten som självklart heter: "Libertango":


(Det är för övrigt Yo-yo Ma som spelar cello i denna video!)

Idag på tangolektionen, som för övrigt har blivit min favoritlektion, dansade vi till denna låt. Hon som jag dansade med idag (en ny) och jag dansar dessutom väldigt bra tillsammans nu och man kan nästan börja känna lite tangoglöd i stegen.

Efter att ha sett bilder på mig själv för några veckor sedan "mirando el piso" bestämde jag mig för att aldrig mer titta på fötterna när jag dansar tango! Detta leder till mer tåtramp men man ser destå coolare ut på dansgolvet. Dessutom har vi nu lagt till en hel del riktigt häftiga rörelser och småsparkar som man kan göra. Vi har helt enkelt börjat dansa tango! Gu' va kul det är!

Olidligt...

Njae... kanske inte riktigt än. Men tillräckligt varmt.

Nu är jag nöjd med temperaturen. Såhär kan det gärna vara fram till juli: 27 grader, sol och en lätt bris. Om ni klagar på att jag nämner vädret mycket så tänker jag inte sluta med det. Nu är det äntligen jag som bor i solen! Hur har ni det med vädret?

Hur som helst är det fuktigt. Jag kom nyss hem från en medellång springtur och sitter nu och eftersvettas. Jag kom hem för en halvtimme sen.

Springturen börjar med en lätt 2 km-sträcka i stadsmiljö och i nedförsbacke. Sen kommer man ut till en liten sjö med ett 2 km-spår som man kan springa valfritt antal varv i beroende på hur spänstig man känner sig. Idag sprang jag 2 varv. Rimligtvis slutar löpturen också med stadslöpning.

När man precis har sprungit bort från sjön blir det riktigt jobbigt, speciellt nu när temperaturen blivit en faktor också. Träffar man då också ett rödljus så är det inte svårt att ge upp... men icke, ty det finns en lösning: The Complete Rocky I-VI Soundtrack!

Har jag hållit ett bra tempo och inte slösprungit så kommer "Hearts on fire" eller "Going the Distance" upp på spellistan då, och då får man faktiskt extra energi. (Även om jag kanske inte riktigt är Stallone så kan man ju låtsas lite grann!) Testa att springa med dessa låtar i spellistan och känn efter själva:

Eye of the Tiger
Redemption
Pushin'
Going the Distance
Gonna Fly Now
Training Montage
Hearts on Fire

En och annan ACDC låt är också bra att varva (folk/spellistan) med! "Thunderstruck" är mycket bra!

Vi har ju 2 månader kvar till riktiga sommaren börjar. Springa då?

(Eftersvettas fortfarande!)

"Lo de siempre..."

About a year ago I wrote a paper for a scholarship with the title: "My life as a global nomad" ("Mitt liv som global nomad"). One part I remember writing about was that at one point in my life I want to be a local somewhere. I want to be able to go into a restaurant and say: "The usual please." I have never quite done that in all my life so far.

Until now. I never would have guessed that I would become "a local" to Buenos Aires. I put the term in "" because no matter how hard I try I will always be a tourist. Blue eyes and a Swedish accent. (I am a bit jealouse of my brother who, when he bought a movie ticket in Germany, was warned that the movie was only in English and not in German. I will never have that here or in Spain.)

Anyway... Every Friday for the last couple of weeks David and I have gone to the same small parilla to have dinner. It is no fancy place, but like most places here, the meat is fantastic. Our order is fixed: Dos chorizos, una cerveza grande, una ensalada mixta y un bife de chorizo a punto mariposa para compartir. (Two chorizos, a large beer, a mixed salad and an entrecote to share). We have now also made it our mission to finish the one bottle of potable Argentinian whisky that the restaurant owns. We are the only ones who drink from it. Last time we went there the waitor was about to give us the menus but then said: "Lo de siempre?" Haha! Finally! "Sí, lo de siempre!" I have finally become a local.

The fact of the matter is that there are plenty of other places where I have become increasingly "local":

The strawberry lady: the fruit vendor across the street who laughs at me whenever I buy a kilogram of strawberries and nothing else.

The flower lady: the one I bought a flower from once and who I way hi to everytime I go by.

Pedro: the guard at my building who works EVERY night from about 23 to 06.

The African: the salesperson who always comes to the restaurant to sell fake watches and gold bracelets.

The doorman: at Klara's place who always watches or listens to soccer and can't fix elevators though he tries, at the French people's place who never likes it when foreigners enter and leave the building and who doesn't like it when too many people ride the elevator, and at the other Swedes' place who is somewhat strange.

The Chinese: the local vendor at the small supermarket who is mad all the time.

The ham lady: the lady at the supermarket who I buy ham and cheese from.

Hector: the guy at the ice cream store downstairs.

The local cop: the street cop that once gave me directions and who still remembers me.

I'm sure there are more people, but I just can't remember them now. The fact is though, that all this helps me to feel at home here... and that's good.

Vad gör argentinarna en solig dag?

Idag har det varit soligt och 26 grader hela dagen. Jag bestämde mig helt enkelt för att gå runt och kika vad som hände i stan. Lite marknader och övrigt pyssel helt enkelt. På vägen hem gick jag förbi hästkapplöpningsbanan "Hipodromo de Palermo".

Helt omotiverat gick jag in för att se hur långt jag kunde komma innan jag stötte på en häst alternativt en vakt. Jag gick mot det som verkade som huvudläktaren och gick in.

Under läktaren fanns det ett hav av enarmade banditer och andra spelmaskiner. Fontäner, restauranger, ja, ett mini Las Vegas helt enkelt. Ett jättekomplex! Allt var upplyst av diverse neonlampor och dataskärmar. Dessutom var det fullt med folk! En solig lördag!

Å andra sidan kanske jag är en dum svensk som tror att solen kommer försvinna imorgon!

Fuska på tentor...

Här kan man hur lätt som helst fuska på tentor:

1. Under första logistiktentan gick läraren till cafeterian för att röka under 10 minuter. Fritt fram att diskutera.

2. På datorarkitekturtentan fick man gå och köpa kaffe vid fiket om man ville. Varför inte passa på att läsa lite anteckningar då.

3. Under marknadsföringstentan brydde sig inte läraren om man pratade med varandra så länge det inte var på spanska eller engelska.

4. På tangotentan som var "1 X 2"-frågor var svarsrutorna så stora så att man hur lätt som helst kunde titta på grannens svar. (Eller klasskompisen 3 rader bort om man ville!)

5. På den andra marknadsföringstentan sa läraren att den var individuell men "det hörde/förstod vi inte" så den gjordes i grupp.

6. På dagens logistiktenta kunde man helt enkelt sitta med anteckningarna i famnen och skriva av dem om man ville.

Det skrämmande är inte att folk fuskar utan att läraren inte bryr sig. En klantig fransos lyckades tappa sina anteckningar på raden framför läraren under en tenta, men inget hände. Man kan ju naturligvis också ha anteckningar på mobilen/mp3:n/iPoden utan att nån kollar, men det är ju nästan jobbigare än att plugga. Personligen har jag faktiskt inte fuskat på någon tenta. (Förutom andra marknadsföringstentan.) Och här kommer mina alibi:

1. Under första tentan satt vi svenskar och skrattade hela tentan. Om det var en fråga som vi inte kunde svaret på bytte ju läraren frågan. Dessutom hade vi så bråttom så det gick inte.
Betyg: 8

2. Hade jag vetat att vi skulle få gå därifrån under tentan hade jag kanske planterat ett oskyldigt block i fiket. Men hur skulle jag kunna veta det?
Betyg: 10 och 8

3. Det var bara jag och David som pratade svenska, och David hade pluggat mindre än vad jag hade. Om man gick fram och frågade läraren sa han svaren.
Betyg: ?

4. På denna tenta satt jag längst bort i ett hörn och närmsta personen var Klara. Visst tror jag Klara är duktig på tangoteori men jag litar nog faktiskt mer på mig själv i detta fall. Det visade sig att jag fick samma betyg som henne i alla fall.
Betyg: 9

5. Alla fuskade öppet på denna tenta. Men jag vet inte om jag skulle kalla det fusk, kanske mer "elevutvecklad omstrukturering av tentaformat".
Betyg: ?

6. "Los suecos no tienen que hacer el examen... pero... están aquí... entonces haganlo!" Jaha. Motiverat. Han som satt bredvid mig hade lagt sina anteckningar på stolen bredvid mig under denna tenta men eftersom den tydligen inte kommer räknas för oss så spelade det ju ingen roll och därför skrev jag 2 snabba svar och gick. Nu är det dessutom officiellt: JAG HATAR LOGISTIKKURSEN!
Betyg: ?

Faktum är att jag tror jag är för mesig för att fuska.

Ännu en debatt...

I helgen har jag varit slapp. Visserligen har det varit rätt dåligt väder, men jag har inte gjort mycket mer än att slappa, titta på fotboll, slappa lite till, och titta på en hel del klipp på SVT-play. Mitt försvar till det hela är att har man en slapphelg kan man lika gärna göra den till en jätteslapphelg när man ändå håller på. Igår jobbade jag ju faktiskt med ett marketingprojekt hela eftermiddagen.

Mitt upp i hela amerikanska valperioden tog jag en paus från västpolitiken för att begrunda vår egen inrikespolitik. När jag säger "vår egen" politik syftar jag på Sveriges politik. Argentina har knappast det man skulle kunna kalla politik. Kaos tror jag är ett bättre ord. Hursomhelst är den inte värd att behandla under rubriken "politik".

Svenska partiledardebatten var bra, i alla fall om man jämför med motsvarigheten i USA. Jag tror den största skillnaden är att svenskarna röstar på partier och inte på politiker... detta utan att understryka vikten av en bra partiledare. Detta kräver en större vikt på sakfrågorna och mindre "I was in a POW camp for x years..." Jag tyckte också att partiledarna faktiskt lyckades svara på några frågor med vettiga svar. (dock ej Maria Wetterstrand)

Alliansen faller på att de är fruktansvärt dåliga på att vara regering. Innan valet 2006 var de starka och samlade och Reinfeldt var i toppform. Jag vet inte riktigt hur det gick till men de verkade sedan bli överraskade av att faktiskt bli regering och ni vet ju vad som hände under deras första veckor vid makten. Orutinerat tror jag passar ovanligt bra i detta fall. De verkar ha blivit lite bättre men opinionssiffrorna är ju inte bra. (http://www.sifo.se/Public/Reports/Barometer.aspx)

Jag gillar Maud Olofsson och Janbjörklund (som Maud säger). Jan är helt enkelt cool med raka svar och en "besserwisserattityd" som är precis lagom uppenbar. Maud Olofsson är motsatsen till Sarah Palin. Hon sitter inte med i regeringen för att hon är kvinna och från Norrland utan för att hon är väldigt, väldigt duktig. Nu svävar jag in på personligheter och bort från sakfrågorna men de är ju partiernas ansikten utåt.

Priset "Veckans Toffel" går till Göran Hägglund. Det känns nästan som han gömmer sig i ett hörn och skyddas från "den onda vänstern" av resten av alliansen. 4,9 % i senaste opinionsmätningen kanske inte ger det bästa självförtroendet?

Lars Ohly tyckte jag var helt fantastiskt bra. Är man vänsterpartiledare så bör man spela på karisma och en lite mer humoristisk approach till debatten. Jag vill inte på nåt sätt klanka ned på vikten av den politik han för, men faktum är att jag tror han får mer röster (speciellt från unga) om han skämtsamt avvisar Janbjörklunds väldigt strikta uppförande än om han punkt för punkt går igenom sina skattehöjningar. Lars Ohly var också den enda mannen i debatten som inte hade slips och uppknäppt skjorta. (syftningsfel?)

Oppositionen faller på att de är fruktansvärt dåliga på att vara opposition. Alliansen har lyckats (mer eller mindre) sätta ihop fyra partier för att skapa en koalitionsregering. Vänstern har svårt att sätta ihop 3. Visserligen har de starka opinionssiffror nu, men om de ska lyckas vinna valet 2010 så måste de kunna samarbeta. "Raka motsatsen till bra ledarskap" tror jag Janbjörklund uttryckte sig.

Största anledningen till varför jag inte tycker om oppositionens politik är deras syn på A-kassan. I debatten tycks denna fråga komma tillbaka väldigt ofta om Sahlin får prata. Onekligen är A-kassan det som splittrar Sverige i två och definierar var gränsen mellan höger och vänster går. Metaforen med kakan tycker jag är väldigt bra i detta fall: oppositionen tycker att kakan ska vara lika stor och sen ska man dela den på ett annat sätt, medans alliansen vill få kakan att växa. Det tycker jag låter som en vettig idé.

En annan sak som jag undrar lite över är hur SVT kunde verka så oppositionsfientliga i denna debatt. Ska inte de vara i mitten och bara medla? Istället verkade det som om programledaren hela tiden avbröt Maria Wetterstrand och lät alliansen prata till punkt. Fredrik Reinfeldt behandlades också som en slags allsmäktig hövding under debatten enligt min åsikt. Men det är nog bara jag som är paranoid.

Jag tycker också att Miljöpartiet borde rycka upp sig! De har ju världens drömläge när hela Sverige (Världen) pratar om miljöfrågor att vinna lite mark i opinionsmätningarna. Anställ lite vettiga ekonomer som vet hur samhällsekonomin fungerar och "get crackin'" som man säger. Byt namn till "Miljö- och tillväxtpartiet" eller vad vet jag? Och "språkrör" tycker jag också känns lite löjligt. (Men de har säkert en vettig anledning till varför det heter så.)

Hursomhelst var det skönt att titta på lite vettig svensk politisk TV! Jag har fler än en gång hört Sverige refererat till som "a Nordic paradise" av amerikanarna här, och landet känns faktiskt bättre när man flyttat utomlands! Man får vara stolt över att vara svensk.

A really tough Saturday...

This Saturday was really tough.


I started the day at about 10 in the morning by eating a big bowl of fake Cornflakes with a banana. By the time the enzymes in my stomach had got to work digesting the food, I had brought forth the beach chair and was happily listening to this weeks audio edition of "The Economist" on the roof. The chair is very unergonomic, and thus, it was quite a fuss to reach over to my waterbottle when I was thirsty. After about an hour or so I was too exhausted from all the sun so I decided to go back inside for a while.

The other guys and I had decided we wanted to have an asado (barbeque) during the evening at my place so I had to go buy meat for the evening as well. The carnicero is a whole street (the width of a street) from my door so it was a days work to go all the way down to the ground floor, out the door, and across the street. I also had a hard time choosing which meat to barbeque since there was so much. I ended up buying 1,5 kg of lomo, 2,5 kg of asado, 2 kg of vacío and 18 chorizos. The handles to the plastic bag broke on the way home. Nothing seemed to go my way...




When I got home I realized that I needed to buy salad and beer as well, and this time I had to go to the store which was a whole block from my building. The temperature was now 25 degrees and the sun was burning in the sky. Exhausted from carrying and walking in the heat, I finally had what I needed for the asado.


We had also decided to go see the Argentina-Uruguay game that was to be played at Monumental that evening. Before the game, however, we decided to go to David's place for some warm-up beers and some billiards. We also took this opportunity to watch the Sweden-Portugal game. It is hard work to watch 2 football games in the same day.

The game is, as they say, history. Argentina won comfortably 2-1 with goals from Messi and Kun. Their defence however is far from impressive. 'Nuf said. When I grow old I will be able to say "I saw Messi play when he was the best in the world." That's quite something.

After the game we had to walk the whole 20 minute walk from the stadium to my apartment. Hungry and thirsty. And now it had started to rain.

When we got home, however, Alfredo had already started the asado. Being Argentinian he had no intentions of letting us try to cook the meat by ourselves. We could cut the salad and pour the beer but not touch the meat.

By the time we had finished all the meat we were really exhausted. It is hard work eating that much meat and you have to drink quite a lot of Quilmes to wash it down. Good thing we are all in the Quilmes FC football team. It is also quite annoying that it gets stuck in your teeth.

Everyone was so tired after the asado that we decided to buy some more beer and just sit and talk for the rest of the evening.

At about two I was left with the dishes and everybody went home.

Life's tough.

Praktiska frågor vad det gäller studier i utlandet...

För många tvåor börjar det nu bli dags att börja tänka på studier i utlandet. Till mitt förra inlägg fick jag en kommentar och lite frågor om hur studierna egentligen fungerar i utlandet rent praktiskt. Jag vet själv att man fick väldigt lite information från LiTH och ännu mindre information från Buenos Aires om dessa frågor och detta är nog delvis för att de inte heller vet. Ställer man samma frågor till olika personer får man olika svar. Det är ungefär som Trivial Pursuit "Economist Edition" - 500 frågor, 10000 svar.

Jag baserade mitt val av studieort utomlands på allt annat än studier. Hade jag velat ha bra studier hade jag helt enkelt stannat i Sverige för, let's face it, det är ett väldigt bra universitet. Vart man än åker så tror jag det blir svårt att få samma kvalité på universitet som Linköping. Jag valde att studera i Buenos Aires för att lära mig spanska (80%), komma till ett varmare klimat (10%), komma till en ny kultur (10%), äta kött (10%) och få ett långt sommarlov (5%). Nivån på matten på Universidad de Belgrano hade inget med valet att göra.

Vad det gäller att "para ihop kurser" och tillgodoräkna mig diverse poäng så fruktar jag det värsta. Mitt mål är att få ihop de utlandspoäng jag behöver för att få ut min Ii-examen, men mycket mer än så vet jag inte om jag kan tillgodoräkna mig. Jag tror t.ex. inte jag får tillgodoräkna mig "Tango-danza" och "Tango-teoría" men jag ångrar inte en sekund att jag läser dem. Det är nog lättare att tillgodoräkna sig poäng om man läser på ett annat ECTS/bologna-universitet.

Nästa termin ska jag bland annat se till att inte lägga några kurser på fredagar för att enklare kunna resa runt i landet på helgerna och "leva" i Argentina lite mer. En "det löser sig" mentalitet är nog att föredra om man ska läsa utomlands. Jag vet inte hur många argument jag hade med Alicia (min inkompetenta studievägledare här nere) innan jag fick de kurser jag behövde. Men då lärde jag mig tålamod.

Jag tog förresten den här bilden på optimeringslektionen idag. Den fick mig att skratta lite. Modern bok.

Som sagt, nivån är halvdan. Jag fick förresten 8/10 på min datorarkitekturtenta. Denna var faktiskt rätt svår! Den enda anledningen till varför jag fick ett sånt högt betyg var för att jag hade "missförstått" (host, host) frågorna och bara svarat med de svar jag kunde. Det spanska uttrycket: "Hacerse Sueco" fick en ny tillämpning! (Egentligen tror jag att jag är fruktansvärt smart!) Skönt att det är slut på tenta-p här nu. Synd att vissa lärare struntar i datumen vilket gör att jag har 2 tentor till nästa vecka. Så kan det gå om man bor i Argentina.

Har ni frågor vad det gäller "learning agreement", ansökningar och annat vettigt eller ovettigt så kan ni ju maila eller skriva en kommentar på bloggen. Det är ju dumt att upfinna hjulet två gånger.

Haydn och Shostakovich är bara förband...

Idag skolkade jag igen. Logistiken. Jag tycker verkligen inte om när läraren bara sitter och pratar strunt på lektionen. Då kan jag lika gärna göra det jag tycker är kul och lärorikt. För 45 mango fick jag biljett till Filharmonin som skulle spela verk av Haydn, Shostakovich och Rimski-Korsakov (han med humlan). Visserligen var platsen jag fick rätt dålig, men i sann argentinaanda smög jag fram mellan två nummer och satte mig på dyrare platser. Är man student så är man.

Detta framfördes:

Haydn: Sinfonía Nº 83 en Sol menor “La gallina”

Shostakovich: Concierto Nº 2 para piano y orquesta, Op. 102

Rimsky-Korsakov: Suite de El gallo de oro

Jag tycker om Haydn. Visserligen är det en hel del tragglande med stråkar och tråkblås men det är ändå en slags glädje i det han skriver. Man kan lyssna på Haydn utan att känna sig nedtyngd av musiken. Det finns hela tiden en rörelse, ett mönster i musiken. Hela den epoken med Schubert och co. tycker jag är allmänt glad. Även det som går i moll.

Dirigenten, Federico García Vigil, tyckte inte som jag. Haydn är förband. "Vi spelar igenom det utan att göra så mycket väsen av det." Synd. Utan stora franska skjolar och musketörer med mustascher och stora hattar faller Haydn pladask.

Andra delen av konserten var Shostakovichs andra pianokonsert. Den framfördes av den väldigt duktiga litauiska pianisten Muza Rybackyte. Hon var fantastisk. (Vad kan man vänta sig?) Återigen tycker jag inte att dirigenten och orkestern var riktigt på samma våglängd i första satsen, men det kanske bara är jag.

Höjdpunkten av hela konserten var andra satsen i detta verk. Det var ett andante som fick mig att tappa andan, få gåshud, resa tillbaks i tiden och nästan sväva. Jag kunde verkligen föreställa mig Shostakovich sitta i sin kalla lägenhet någonstans i Sovjet och titta på snön och pansarvagnarna som sakta rullade förbi på gatan nedanför en mörk vinterdag. Överromantisering? Må hända. LYSSNA PÅ DEN! Om ni klickar på länken nu så hinner ni lyssna på den medans ni läser: http://www.youtube.com/watch?v=JlMHjo7Jwhk. Suck...

I pausen lyckades jag flytta mig ännu längre fram till sektionen där folk har på sig finkläder och för mycket parfym när de går på konsert. Rimski-Korsakov är ju bra. Så enkelt är det. Visserligen är jag lite fördomsfull för jag tycker om när man använder många trombofoner och sånt... Tuta på bara! Och mycket slagverk och pukor och sånt! Detta är ett typiskt sånt verk som blivit känt först efter kompositörens död.

Det var skönt att gå på konsert själv. Visst är det kul att ha med sig kompisar, men om jag går själv kan jag göra det på mina egna villkor, sitta och drömma mig bort och göra lite som jag vill.

Har ni lyssnat på pianostycket? Det är värt att ta en paus i era stressiga liv för att lyssna på det!

America, please look at the world...

Firstly, let me first excuse myself for the content of this post. This blog was supposed to be about my travels in Argentina over the course of a year. Lately, however, it has proven to be difficult to ignore the upcoming US elections everything it brings with it. This has been shown mostly in the form of angry comments regarding the US economy and the retorical incompetence of both Sen. McCain and Sen. Obama. I'm sorry.


It is very easy to criticise the US without any arguments today. Most of Europe seems to host some kind of innate hostility towards the States and you can find lots of clips on YouTube if you search using the words "stupid" and "Americans". (http://www.youtube.com/watch?v=3ghdwINqirU) Please excuse us for this. I apologize.

I would like to see myself as an unbiased person, looking only objectively at the problems concerning the superpower that is the USA, but I know this is not true. I listen to an iPod, write this post on a Dell, and use a Texas Instruments calculator. I, too, am a European, and because of this I am naturally angry at the United States. For this post, however, please look past this subjectivity and try to read the facts behind my arguments.

I just finished looking at the second presidential debate (even though I should be studying for my tango theory exam) and had it not been for the "town hall" format I would have thought it was a rerun of the one they had 2 weeks ago. Of course, this is partly because of the financial crisis the world (not just America) is in and it is somewhat justified. When I know what the candidates are going to say before they are going to say it, however, it's just scary. John McCain cannot stop talking about his letter warning the treasury about the credit crunch (not a breakfast cereal) and Obama cannot stop talking about the 4 billion dollar tax-break McCain proposes to oil companies or his new and improved health care system.

To my surprise, the topic of global warming and energy dependence came up as a question. Unfortunately the question was skillfully avoided by both candidates with a mere hint from Obama to drill for more oil, and McCain proposing alternate fuels such as solar and clean coal. If I ran for president of the United States, I would base a fundamental part of my program on the environmental world crisis. How can we let a comparatively small financial crisis get in the way of discussing the environmental crisis.

Americans, please look at this graph.

The approach to the solution proposed by both senators is fundamentally wrong. "Ask not what your country (read: environment) can do for you..." Americans MUST see that their usage of oil resources and energy is "way off the charts", as some people would put it. The solution to the energy crisis is not "Where can we get more energy from?" but rather "How can we use less energy?".

Do American people not know how much energy they spend or are they just ignoring this fact disguised by the excuse that Canadians use more? Any Americans reading this post, please comment on this. I would really like to know.

I would also like to show you this graph which shows the average municipal waste per capita:

I feel ashamed that Sweden occupies the 25th place and everyday I ask myself what I can do to reduce this. I am no saint, however, and change and sacrifice of luxuries is difficult for me too. But at least I know what I need to do, and I try.

In the debate John McCain admitted that he knew there was a dislike against America because of the country's foreign policy and war in Iraq und so weiter. I, however, believe that this is only partly true. I believe the US's inability to act regarding the environmental crisis is just as good a reason for the dislike.

"We are the most powerful nation on earth!" claims McCain. OK, I believe you. Congratulations.

Shorts, t-shirt, sol, vatten och palmer...

Quilmes FC

Here are some pictures from our football team: Quilmes FC.

After a convincing first win the results have gone against us. We have lost points in games that we should have won, or that were well balanced. There are, however, games left to be played in which we hope to sum up points for a respectable placement in the apertura.

Jonas travelblog - now bilingual

The last post I made was in English as most of you probably have realized. When I was writing it, I felt I had lost some of my 'edge' in writing English. Capitalized weekdays, when to use lent or leant, and things like the usage of commas all seemed to come slower to me this time. I then realized that nowadays I don't write anything in English anymore. I definately don't want to lose my English as I have my Japanese. (although I don't think that will happen)

My decision is as follows: I will now write my blog in both Swedish and English. That way I can practise my English, and my English-speaking readers can... well... take a break from reading when I write an article in Swedish. I hope that no one objects to this, but I believe all of my Swedish readers can fully understand English. In a few months I will start writing posts in Spanish. Then you can start to complain for real!

I will try to choose wisely which language to write in depending on the subject of the post.

Another reason for adding another language is that after my last post, the demographics and geographic scattering of my readers increased dramatically. This may just be a coincidence, but I got new views from Grand Rapids, Burnsville, Girona, and a place called Beersheba close to the Suez Canal. Interesting.

Anyway... time to go to bed. Midterm tomorrow in computer arquitecture and organization. Mmmm... 10011111001001001001010010100101111010100101000101011101010101. He. Easy shmeasy.

The picture is taken in the river delta of near Tigre on a "study day".

Tango, tango, tango...

This Friday we had a tango show at the university. It was to be my first tango performance, and my very first dance performance in front of an audience! I'm usually not nervous before concerts or similar performances, but this was different. Now I not only had to do well for my own sake, but I also had to make sure I didn't mess up the dance for Sarah, my lovely dance partner. She knows how to dance, and in this case, I think I was the weakest link. And besides, if the girl takes a wrong step, she can always blame it on the guy.



For the show, I had given my camera to Marco, an italian guy who calls me "The walking babylon tower" after I read his Japanese tattoo on his arm. I kinda like that nickname. He started taking photos, but had to leave after a while. Being Argentina, our show was delayed by about half an hour so he gave the camera to his friend and told her to take photos. She, in turn, had to go make photocopies exactly when we did our part of the show so now I have 100 photos of random Argentine people dancing tango, and none of me dancing. I wonder if that falls under the category Murphy's law?

Sarah's friend, however, managed to take some pictures during our performance, and we also took some photos of the tango poses we know. All-in-all we had a great time. (At least I did!)

Focus... focus...

Sarah...

Sergi the Catalan in the middle! (6-1 against Atlético... sixth win in a row! Finally)

One of the two finale poses we know! I call this one... hmmm.... "Numero Uno"

If you are wondering why all of a Sundin I am writing in English, it's because Sarah thought it was unfair for me to be able to read her blog, and she didn't understand Swedish. Maybe I will write more posts in English in the future. I kinda miss the old Mrs. Ota and Mrs. Parkhurst writing assignments. Who knows, maybe I will even start to write in Spanish one day! Aún falta mucho para alcanzar el nivel requerido! Ciao!

Vacker...

I veckan är det ju bilmässa i Paris. Själv följer jag mässan bäst det går med uppdateringar från topgear.com nästan varje dag. Visst är det kul med bilmässa. Snygga nya modeller, snygga modeller och en lite exklusiv stämning. Pappa, kommer du ihåg när vi gick på bilmässan i Barcelona?! Vilken dag!

Hursomhelst är Parismässan den största som finns, (Detroit tror jag är nästan lika stor) och arrangörerna rekommenderar att man ska "planera sin dag" för att hinna se alla modeller som finns. En dröm helt enkelt.

Det bilmärket som drar mest uppmärksamhet detta år är nog Aston Martin. I början av veckan ställde de ut en bil med ett skynke över. Någon dag senare drog de bort en del av skynket för att visa deras nya superbil: One-77. Vilket marknadsföringssnille som kom på den idén?

Som ni ser på bilden är det inte en riktig bil än så länge, bara en modell. En prototyp väntas vid slutet på året. MEN VILKEN BIL! Jag är nog lite småkär redan.

Jag irriterar mig lite på vissa andra bilföretag däremot. BMW visade upp sin nya X1:a, som är tänkt att ta upp kampen mot Audis Q5:a. Behöver vi verkligen mer stadsjeepar? Jag antar att det är bra att de inte släpper nya super-SUV:ar med 600bhp och sitt eget gravitationsfält, men måste man åka runt med bensinslukande SUV:ar hela tiden? Ska vi slå vad om att Mercedes tar upp kampen och designar en mini-SUV inom loppet av ett år? Chrystler gjorde en liknande modell men blev stämda i USA för att de dubbade reklamen med motorljudet från en V8.

Om ni fortfarande tror att ni behöver SUV:ar för att ni bor på landet så bör ni kolla på den här videon: http://www.youtube.com/watch?v=3FTIDAxrrjo

(Q5:an ser ut som Audi tvättat Q7:an i för varmt vatten!)

Det är däremot kul att läsa om de svenska bilmärkenas intåg i den franska huvudstaden. Få artiklar handlar om nåt annat än miljövänlighet. Det ska de ha cred för! http://www.fordonsmarknaden.se/2008/09/volvo-infr-paris-motor-show/

Hur som helst vill jag återkomma till One-77 för nu har Aston släppt två stycken mörka bilder på detta underverk. Det senaste året har min favoritbil varit en Aston Martin DBS men jag har alltid varit lite ledsen över att jag aldrig kommer få en egen. Egentligen inte för att jag inte har råd, men för att den kommer bli omodern när det är dags för mig att skaffa en sån. (Pengarna oroar jag mig inte för. Jag kan ju alltid sälja en njure eller mina ishockeykort eller nåt!) Och visst blev det så. Nu vill jag inte längre ha en DBS. Nu är det One-77 som gäller. Jag känner mig lite dum mot DBS:en men jag kan inte hjälpa det när den nya bilen ser ut såhär:

Jag kan knappt vänta tills de börjar testa den!