Ett enklare liv utan gitarrer...

En pianist frågar ett gitarrist:

"Vad är subdominanten till D?"

Gitarristen ser frågande på pianisten utan att få fram ett svar. Pianisten, som har bra koll på läget frågar igen lite spydigt:

"Är det möjligtvis så att du inte vet vad en subdominant är?"

"Självklart vet jag det!" utbrister då gitarristen argt!

"Så vad är då problemet? Varför kan du inte svara?"

"Jag trodde alltid D var subdominanten."

Vilket instrument kan man vara halvbra på och ändå proffs? Just det... gitarr.

Jag tycker inte om gitarrmusik. Så enkelt är det. Det är ingen hemlighet. Gitarr är också ett instrument som jag inte kan/vill/orkar skriva noter till.

Många kommer säkert såga detta inlägg, men musikgrupper som bygger enbart på detta instrument tycker jag inte heller om. Detta är inte helt sant egentligen: Simon & Garfunkel och Eagles är två exempel på gitarrgrupper jag tycker om. Men de bygger ju en helt annan typ av musik än t.ex. U2. Kan nån nämna en ACDC-låt som inte börjar med ett distat gitarrackord? Jag kan en.

Missförstå mig rätt, jag får också rysningar av gitarrspelet i "Thunderstruck" och tycker också om början på "Sweet Home Alabama" men dessa är ju undantagsfall.

Dessutom hyser jag också ett visst agg mot gitarristerna själva, fast egentligen inte. Aron är ju helgrym, och min syster spelar ju också gitarr. (Ni andra gitarrister som jag känner får ta det med en nypa salt!) Det jag tror jag motsätter mig mest är gitarrister som får mer credit än vad de egentligen borde ha. Skruvar du upp disten eller overdriven tillräckligt mycket så kan vem som helst få en gitarr att skrika. Och dessutom får ju gitarristerna (och saxofonisterna) tjejerna! Det vet ju alla. Jag är inte bitter.

Ni får inte tycka att jag är trångsynt. Jag har köpt en gitarr och försöker lära mig spela. Och häromdan gick jag på en konsert med, hör och häpna, 4 gitarrister! Igår gick jag också på "Guitarras del Mundo 2008", en gitarrfestival här i Buenos Aires. Jag anstränger mig för att tycka om gitarrmusik!

Konserten som jag gick på var uppdelad i tre delar. Först spelade en jazzgitarrist (längst ned till vänster) som jag inte alls tyckte om. Jazz i all ära, men om alla 4 i ensemblen stampar olika takter så tror jag det tänjer på vad som definierar "att musicera tillsammans". Det bästa med hans framträdande var när han till ett nummer tog upp en saxofonist på scen och spelade en tango. Men då var det ju inte gitarrmusiken jag tyckte om.

Den andra (mitten och högst upp till vänster) var lite mer av en pop-gitarrist och spelade dessutom elgitarr till två låtar. Han gjorde i och för sig ett riktigt coolt potpurri av spanska folkvisor (De Aranjuez, Malagueña etc.) där han blandade och hade sig. Men återigen tror jag ett sånt potpurri skulle göra sig bättre på piano eller en mindre ensemble. När han som slutnummer gjorde "What a wonderful world" med distad elgitarr och inspelat komp ville jag gå därifrån, alternativt spy. (Den känslan skulle visa sig komma tillbaks till mig senare på kvällen!) Ni får ursäkta den hårda kritiken, men att dista en gitarr är bara coverup för att man egentligen är en medioker gitarrist. (Återigen, det finns undantag.)

Det var ändå bra att jag inte gick därifrån, för den sista gitarristen var jätteduktig (längst ned till höger)! Han var den ende som verkligen såg till att hans gitarr stämde innan varje ny låt, och var också den ende som verkligen såg till att frasera musiken utan att elektriskt skruva upp sin volym. Helt otippat spelade han klassisk gitarrmusik. "Jävla musiktönt!" säger nog säkert många som läser detta, men försök då förklara varför han fick 3 stycken stående ovationer av hela publiken och lika många extranummer! "Klassisk" gitarrmusik är också svårdefinierad då han spelade egentligen allt ifrån barock (till gitarristerna: barock är INTE en typ av rock!) till 1900-talsverk av relativt okända komponister. Han spelade också "All the things you are" som vi framfört med blandad kör. Vackert. Denna typ av gitarrmusik tycker jag om!

Det fanns en hel del gitarrpartitur på festivalens hemsida som jag hade tänkt lägga upp, men det hade nog ändå inte spelat nån större roll. Alla gitarrister som kunde läsa noter har ju bytt instrument och börjat spela bas istället.

Egentligen har jag inte alls blivit klokare utan snarare tvärt om. Nu hatar jag gitarrer ännu mer, och tycker de låter ännu bättre. Finns det en gitarrist som spelar klassiskcountrywesternbluesmedbrariffutanattlåtaU2-musik så kan ni väl höra av er. Då kommer jag och lyssnar. Tänk vad mycket bättre livet skulle vara utan gitarrer. Då skulle alla band ha ordentliga blåssektioner och 3, 4 keyboardister. Mmmm....

Vet ni vad det är för skillnad mellan en studsmatta och en gitarr?

Man tar av sig skorna för att hoppa på en studsmatta!