Andra delen av konserten var Shostakovichs andra pianokonsert. Den framfördes av den väldigt duktiga litauiska pianisten Muza Rybackyte. Hon var fantastisk. (Vad kan man vänta sig?) Återigen tycker jag inte att dirigenten och orkestern var riktigt på samma våglängd i första satsen, men det kanske bara är jag.
Höjdpunkten av hela konserten var andra satsen i detta verk. Det var ett andante som fick mig att tappa andan, få gåshud, resa tillbaks i tiden och nästan sväva. Jag kunde verkligen föreställa mig Shostakovich sitta i sin kalla lägenhet någonstans i Sovjet och titta på snön och pansarvagnarna som sakta rullade förbi på gatan nedanför en mörk vinterdag. Överromantisering? Må hända. LYSSNA PÅ DEN! Om ni klickar på länken nu så hinner ni lyssna på den medans ni läser: http://www.youtube.com/watch?v=JlMHjo7Jwhk. Suck...
I pausen lyckades jag flytta mig ännu längre fram till sektionen där folk har på sig finkläder och för mycket parfym när de går på konsert. Rimski-Korsakov är ju bra. Så enkelt är det. Visserligen är jag lite fördomsfull för jag tycker om när man använder många trombofoner och sånt... Tuta på bara! Och mycket slagverk och pukor och sånt! Detta är ett typiskt sånt verk som blivit känt först efter kompositörens död.
Det var skönt att gå på konsert själv. Visst är det kul att ha med sig kompisar, men om jag går själv kan jag göra det på mina egna villkor, sitta och drömma mig bort och göra lite som jag vill.
Har ni lyssnat på pianostycket? Det är värt att ta en paus i era stressiga liv för att lyssna på det!
6 kommentarer:
Hej svåger.
Jag ber om ursäkt att jag inte har gjort fler inlägg på din eminenta blogg, det har helt enkelt varit för omvälvande att bli far till en dotter som inte gör annat än förgyller tiden jag får tillbringa med henne. Igår hade vi till exempel en helt Ulricafri eftermiddag! Lärorikt för oss allihopa.
Jo, det jag tänkte på var att du verkar ta vara på tiden i BA, vilket jag tycker är beundransvärt. Framför allt att du förkovrar dig i så mycket kultur och då i synnerhet konserter av alla de slag. Det är alltid lika kul att läsa dina insiktsfulla och djuplodande recensioner, men nu kommer vi till kärnan i den problematik jag har fått med din blogg. Jag skulle gärna se att du ibland, inte alltid, självklart, gör lite kortare inlägg. Anledningen till detta är att jag sällan känner mig så till ro att jag hinner läsa all textmassa. På jobbet ska jag jobba och hemma ska jag vara far och ta hand om allt som är runtomkring föräldraskapet och livet som vuxen. Med andra ord, en executive summary every now and then skulle vara perfekt!
För att avsluta, fortsätt i samma anda och lev livet. Jag lovar att jag ska försöka läsa alla dina blogginlägg.
/S
Hej Jonas...snälla du, lyssna inte på Stefan!!! Vi älskar att läsa dina långa, härliga inlägg. Jag printar ut långa sidor och skickar t.ex. till Farfar och han lever upp! Vi, dvs. dina föräldrar vill höra alla dina tankar och funderingar om livet i BA! De som inte hinner läsa din blogg får sköta om sina barn istället. Snälla fortsätt skriv långt!!!
Hälsningar// din mamma
Replik till mamma...
Jag skrev ibland, inte alltid... ;-)
/S
Angående inläggslängd:
Jag tyckte vi kom överrens om att: No news are good news. Du kan således utgå från att executive summary är: Allt väl, life goes on. Allt annat är extra.
Jag försöker skriva kortare ibland, men det är svårt att få allt som man vill ha sagt nedskrivet då. Jag vill inte att bloggen ska bli en såndär... först gjorde vi det, å sen ba, typ, du fattar.
Du får väl läsa varannan rad eller första ordet i meningarna eller nåt. Men jag kan försöka.
Det är heller inget TVÅNG att läsa min blogg. Som sagt: Man får göra vad man vill!
/J
Hej!
Hade en liten stund över för att kika in på bloggen. Håller helt med om att lite pianomusik kan lugna ner den mest stressade själ, jag använder det ofta själv som pluggmusik eller för att slappna av lite :)..Här är det strax tenta-dags med allt vad det bär med sig..har du haft någon tenta än? Hur är det att plugga där borta? kan tänka mig att kulturen och alla andra utomstudieupplevelser är givande men hur funkar det med studierna mer praktiskt? Är lite sugen på att själv dra ut nästa år eller i fyran men man blir ju lite nervös för att para ihop kurser etc..men det kanske funkar med "det löser sig" taktiken?!
IQs höst har kommit igång ordentligt nu med vinprovning i onsdags som första riktiga event. Det var en väldigt lyckad kväll så nu ser vi fram emot danskväll härnäst och drömmen om ett operabesök i vår.
Ha det toppen!
// Kajsa
Skicka en kommentar