Ännu en debatt...

I helgen har jag varit slapp. Visserligen har det varit rätt dåligt väder, men jag har inte gjort mycket mer än att slappa, titta på fotboll, slappa lite till, och titta på en hel del klipp på SVT-play. Mitt försvar till det hela är att har man en slapphelg kan man lika gärna göra den till en jätteslapphelg när man ändå håller på. Igår jobbade jag ju faktiskt med ett marketingprojekt hela eftermiddagen.

Mitt upp i hela amerikanska valperioden tog jag en paus från västpolitiken för att begrunda vår egen inrikespolitik. När jag säger "vår egen" politik syftar jag på Sveriges politik. Argentina har knappast det man skulle kunna kalla politik. Kaos tror jag är ett bättre ord. Hursomhelst är den inte värd att behandla under rubriken "politik".

Svenska partiledardebatten var bra, i alla fall om man jämför med motsvarigheten i USA. Jag tror den största skillnaden är att svenskarna röstar på partier och inte på politiker... detta utan att understryka vikten av en bra partiledare. Detta kräver en större vikt på sakfrågorna och mindre "I was in a POW camp for x years..." Jag tyckte också att partiledarna faktiskt lyckades svara på några frågor med vettiga svar. (dock ej Maria Wetterstrand)

Alliansen faller på att de är fruktansvärt dåliga på att vara regering. Innan valet 2006 var de starka och samlade och Reinfeldt var i toppform. Jag vet inte riktigt hur det gick till men de verkade sedan bli överraskade av att faktiskt bli regering och ni vet ju vad som hände under deras första veckor vid makten. Orutinerat tror jag passar ovanligt bra i detta fall. De verkar ha blivit lite bättre men opinionssiffrorna är ju inte bra. (http://www.sifo.se/Public/Reports/Barometer.aspx)

Jag gillar Maud Olofsson och Janbjörklund (som Maud säger). Jan är helt enkelt cool med raka svar och en "besserwisserattityd" som är precis lagom uppenbar. Maud Olofsson är motsatsen till Sarah Palin. Hon sitter inte med i regeringen för att hon är kvinna och från Norrland utan för att hon är väldigt, väldigt duktig. Nu svävar jag in på personligheter och bort från sakfrågorna men de är ju partiernas ansikten utåt.

Priset "Veckans Toffel" går till Göran Hägglund. Det känns nästan som han gömmer sig i ett hörn och skyddas från "den onda vänstern" av resten av alliansen. 4,9 % i senaste opinionsmätningen kanske inte ger det bästa självförtroendet?

Lars Ohly tyckte jag var helt fantastiskt bra. Är man vänsterpartiledare så bör man spela på karisma och en lite mer humoristisk approach till debatten. Jag vill inte på nåt sätt klanka ned på vikten av den politik han för, men faktum är att jag tror han får mer röster (speciellt från unga) om han skämtsamt avvisar Janbjörklunds väldigt strikta uppförande än om han punkt för punkt går igenom sina skattehöjningar. Lars Ohly var också den enda mannen i debatten som inte hade slips och uppknäppt skjorta. (syftningsfel?)

Oppositionen faller på att de är fruktansvärt dåliga på att vara opposition. Alliansen har lyckats (mer eller mindre) sätta ihop fyra partier för att skapa en koalitionsregering. Vänstern har svårt att sätta ihop 3. Visserligen har de starka opinionssiffror nu, men om de ska lyckas vinna valet 2010 så måste de kunna samarbeta. "Raka motsatsen till bra ledarskap" tror jag Janbjörklund uttryckte sig.

Största anledningen till varför jag inte tycker om oppositionens politik är deras syn på A-kassan. I debatten tycks denna fråga komma tillbaka väldigt ofta om Sahlin får prata. Onekligen är A-kassan det som splittrar Sverige i två och definierar var gränsen mellan höger och vänster går. Metaforen med kakan tycker jag är väldigt bra i detta fall: oppositionen tycker att kakan ska vara lika stor och sen ska man dela den på ett annat sätt, medans alliansen vill få kakan att växa. Det tycker jag låter som en vettig idé.

En annan sak som jag undrar lite över är hur SVT kunde verka så oppositionsfientliga i denna debatt. Ska inte de vara i mitten och bara medla? Istället verkade det som om programledaren hela tiden avbröt Maria Wetterstrand och lät alliansen prata till punkt. Fredrik Reinfeldt behandlades också som en slags allsmäktig hövding under debatten enligt min åsikt. Men det är nog bara jag som är paranoid.

Jag tycker också att Miljöpartiet borde rycka upp sig! De har ju världens drömläge när hela Sverige (Världen) pratar om miljöfrågor att vinna lite mark i opinionsmätningarna. Anställ lite vettiga ekonomer som vet hur samhällsekonomin fungerar och "get crackin'" som man säger. Byt namn till "Miljö- och tillväxtpartiet" eller vad vet jag? Och "språkrör" tycker jag också känns lite löjligt. (Men de har säkert en vettig anledning till varför det heter så.)

Hursomhelst var det skönt att titta på lite vettig svensk politisk TV! Jag har fler än en gång hört Sverige refererat till som "a Nordic paradise" av amerikanarna här, och landet känns faktiskt bättre när man flyttat utomlands! Man får vara stolt över att vara svensk.