Nu börjar jag bli van.

Hej hopp! Nu var det längesen jag skrev några rader på min blogg och jag kan riktigt föreställa mig hur alla verkligen längtar och längtar efter en ny episod i mitt väldigt intressanta liv.

Faktum är att saker och ting har lugnat ner sig lite här just nu. (Om de någonsin varit något annat än just lugna är ju en fråga i sig.) Nej, men seriöst, jag har inte så himla mycket konkret att bidra med i bloggen och det är därför strömmen av inlägg sinat en del.

En sak som jag är lite rädd för är att jag håller på att bli mer argentinsk. Idag började jag kl. 09:30 och det tycker jag är alldeles för tidigt. Alla mina fyra klasser/möten idag var försenade med åtminstone 15 minuter, men jag brydde mig inte. (Jag kom till och med försent till en lektion, men ändå innan läraren.) Ja, jag håller på att bli van vid argentina. Tänk om jag blir såhär när jag kommer tillbaks till Sverige. Ni som känner mig bra vet att försenade människor är en av de 3 saker som jag hatar mest... (se om ni kan plocka de andra 2) Hjälp, jag vill inte bli sån!

Vad det gäller livet i övrigt så har jag inte så mycket att tillägga. Idag tyckte jag spanskan gick sämre än vanligt, men det är nog bara för att nu börjar jag förstå vilka fel jag gjort innan, och det betyder att jag uppfattar min spanska som sämre.

Förutom all familj och vänner så saknar jag mitt piano och mitt dragspel mest av allt. Det kliar verkligen i fingrarna när jag bara har en billig gitarr och en stämgaffel här nere. Hmm... om någon åker ner hit kan de väl ta med dragspelet? (eller pianot...) Jag går också och lyssnar på en massa go'a (skivs det så?) låtar på min eye-pod vilket gör att jag får lite Hälften Plus Fem flashbacks då och då. Folk måste tro att jag är lite smått skadad när de ser mig gå skrattandes ned för gatan, men det är svårt att inte göra det när man går och tänker tillbaks på ett av de bästa saxomofonsolon som jag hört! Jag får väl börja arra lite nya låtar här nere så att vi kan dra igång på direkten när alla kommer tillbaks! Mycket salsa och tango! Olé!

Häromdan hade jag mitt första lyckade Skype-samtal med min syster och svåger. Alltid när jag har skypat har det varit dålig mottagning, eko, osv. osv. men den här gången funkade det kanoners. Mottagningen var jättemycket bättre än per telefon och det är ju dessutom helt gratis. Jag ska försöka att vara online så mycket som möjligt med skype, men det är inte säkert att jag hör när folk ringer till mig. Det är inte direkt discohögtalare jag har på denna laptop. Då får ni försöka igen! Till alla er som jag inte har addade på skype så är mitt användarnamn lord_melin. (bra namn va... tänk vilka misstag man får leva med om man skapar hotmail-konto när man går i sjuan... shit.)

Nä, nu ska jag nog plugga lite innan jag så småningom går och lägger mig. (...)

Nu ska det bli skönt med vår! Eller hur? Ciao!