Filosofiska funderingar...

Jag tror jag får byta namn på min blogg. Det är inte längre en reseblogg, utan snarare: "Jonas dagbok om allt och inget". Men till mitt försvar så behöver ni inte läsa om ni inte vill. Och dessutom så kommer jag ju hem till Sverige om knappt 2 månader.

Igår funderade jag på definitionen på liv. Är ett virus levande? Är ett datorvirus levande? Lever en eld? Det slutade med att jag inte blev helt klok, gav upp och tog en kaffe. Men denna fråga visade sig vara småpotatis om man jämförde med den fråga som plågar mig nu.

När jag skulle gå och lägga mig satte jag på mig min iPod och började lyssna på The God Delusion av Richard Dawkins för tredje gången. (Jag måste hitta några andra ljudböcker att börja lyssna på!) Han har väldigt rätt i sina resonemang. Kristendom; om det är rätt så har ju alla andra fel. Varför ska man inte tro på Darwins bevis om evolution?

Men sen kom jag till hans bevis mot Guds existens: "Om Gud skapade Universum, vem skapade då Gud?" Ni förstår.

Eftersom jag är i grund och botten ateist måste jag utgå från att Gud inte finns. Om Gud finns och St. Per frågar mig varför jag inte trodde på Gud när jag dött svarar jag nog: "Sorry. Inte tillräckligt många bevis." Det tror jag Gud förstår isåfall.

Om Gud inte finns så kan man ju tro på Big Bang och en massa andra teorier så det är ju rätt lugnt. Men jag tror att Dawkins argument borde strykas helt. Jag menar nånting måste ju börjat nångång av någon anledning. Varför finns det nåt överhuvudtaget? Frågan blev ungefär som en såndär 3D-bild i tidningarna som man kan se i nån sekund innan den försvinner. Den skrämde mig lite, och det är det som jag gått och tänkt på under morgonen och förmiddagen här idag.

Nån som har facit?

http://www.hcs.harvard.edu/~hrp/issues/1991/Parfit.pdf