Reseblogg i Argentina: På taket...

Idag är det soligt och varmt i BsAs. Jag tänkte därför sätta mig uppe på taket och sola lite. Denna gång hade jag åkt upp och kollat så dörren var öppen... och det var den.

Det är inte direkt en idyll på taket. Spackel, kablar, verktyg, cementpåsar och lite övrigt skräp pryder övervåningen. Hur som helst spelar det inte så stor roll när man kan få sola i en skön solstol och somna till bra musik. Man kommer dessutom upp över det värsta trafikbullret och det enda man hör är flygplanen som startar från Jorge Newbery och basgången från Pepsi Music Festival 6 km bort.

På taket finns också möjligheten att klättra upp ännu högre. Det finns en stege som leder upp till högsta punkten på byggnaden där åskledaren och den blinkande röda lampan finns. Den 24:e våningen så att säga. Självklart var jag tvungen att klättra upp och ta en titt på det hela.

Halvvägs upp på stegen slog det mig att jag nog är lite höjdrädd egentligen. Inte så höjdrädd att rädslan övervann nyfikenheten på vad som fanns på taket-taket, men lite grann. Dit jag skulle var högsta punkten på en radie på en bra bit och det fanns inte direkt säkerhetsstängsel heller. (Mamma oroa dig inte... hade jag trillat över kanten hade jag inte ramlat alla 24 våningar, bara 2, ned på det taket jag klättrade ifrån. Så det är lugnt!)

Äpplet kanske inte föll så långt ifrån trädet i det här fallet. ("no pun intended") Rättare sagt tror jag äpplet också är lite rädd för att hänga på en gren som är för högt upp. Men det var ändå nåt speciellt med känslan att stå så högt upp och se på hela Buenos Aires, Rio de La Plata, Uruguay och allt annat som hände nedanför. Där satte jag mig en stund och försökte komma över min höjdskräck-light men till slut var jag tvungen att klättra ned igen. Tvångstankar är läskiga!

Det är inte fel att vara lite höjdrädd. Stålmannen, och då menar jag inte dig pappa, är ju också höjdrädd och han verkar klara det helt OK.

Jag var sedan tvungen att gå och köpa lite jordgubbar till lunch. Desvärre var frukterian stängd av staten pga "sanitära problem". Det känns ju betryggande. Jag fick helt enkelt köpa det sura äpplet på nån annan frukteria så jag ställde in min patenterade personliga GPS och luktade mig fram till nästa affär. Det fanns inget annat val än att äta jordgubbar till lunch.

Mätt och belåten bestämde jag mig för att tackla taket än gång till. Det var ju fantastiskt skönt att sitta där i solen, och dessutom ville jag ju dokumentera mitt äventyr med kameran. Denna gång stannade jag lite längre där uppe för nu var ju min höjdrädsla botad. När solen började gå ned och vinden tilltog bestämde jag mig för att ge upp och klättra ned.

Lite blåsigt!