Sena söndagstankar...

Sen jag var 15 år har jag bott hemifrån. Internat, universitet, lumpen och universitet igen. Jag är med andra ord rutinerad på att bo hemifrån nu. Det känns skönt.

Det som har varit sig likt under alla dessa år har varit söndagarna. Ingen tycker egentligen om söndagar just på grund av att de tar slut och sen blir det måndag och veckan börjar igen. Jag är inget undantag. Jag tror till och med jag tycker mindre om söndagar än många andra. När man kom tillbaks till Sandvreten efter en hemresehelg eller till Livgardet från en permis så kändes det alltid extra tungt. Minnet av att ligga i TV-soffan hemma hos föräldrarna och bli "ompysslad" var då som färskast, och man ville egentligen åka tillbaks hem igen och strunta i sin vardag. Min söndagsrutin har oftast varit samma under dessa år: komma hem, sätt på sig Japan-shortsen och Barca-tofflorna, laga en god middag, titta på fotboll på TV4+, repa med H+5 och sen gå och lägga mig.

För ett slag sen kom jag hem från Kevin (en sen gruppkamrat). Från Kevin till min lägenhet är det ca 10 kvarter, och man kan filosofera en hel del på den sträckan. Jag kom fram till att jag kände mig rätt bekväm. Jag visste precis på vilken gata jag var på, vart jag skulle och hur jag skulle gå. Cramer till Jorge Newbery, till Cabildo, till Aguilar. Det är svårt att sätta fingret på det, men jag var inte bara "geografiskt bekväm" utan även "söndagsbekväm". Hmm... jo... det ordet finns. I brist på hur jag ska förklara det hela så får ni helt enkelt bara försöka tyda ordet söndagsbekväm själva. Det är som sagt inte bara jag som inte tycker om söndagar. (Jag ber om ursäkt för fluminnehållet i detta stycke... vi väger upp det med en enkel ekvation: exp(i*pi)= -1. Så nu är alla nöjda!)

Annars har helgen varit sådär. (Det kanske därför söndagenkvällen känns annorlunda.) Jag har pluggat till mina 3 parciales i veckan, och varit allmänt onyttig: ätit mycket kakor, druckit mycket kaffe, inte sprungit eller gymmat och ätit pizza på lördagkvällen. Hmm... inte riktigt nöjd. Jag föll också för trycket och åt en alfajor hemma hos Kevin också. Den var faktiskt god till kaffet men jag tror den innehöll en hel del socker. Till Martin och alla ni andra som dricker kaffe utan mjölk kan jag passa på att säga att jag fick beröm av Kevin som kommer från Ecuador att jag drack kaffe med mjök: "Du vet hur man dricker kaffe!" uttryckte han sig. Sådeså. Sluta klaga.

Helgens höjdpunkt var ändå lördagkvällen. Då var vi ett gäng från tangoklassen som gick och lyssnade på vår lärares gitarrkvartett. En slags porteñisk blandning mellan Simon & Garfunkel, Cornelius W, Robban Broberg och Eagles. Jättebra! Jag brukar inte tycka om gitarrer... men det var faktiskt riktigt bra. Visserligen var texterna på lumpfardo så man förstod inte så himla mycket, men ändå.

Slutligen vill jag passa på att rekommendera en dokumentär på SVT-play som jag efter mycket buffrande lyckades kolla på. Den heter "Planeten del 1" och finns under Dokumentärer-fliken någonstans. "Tänka, tänka..." Om man är mammaledig och inte har något vettigare för sig så passar den speciellt bra. Men då har man nog redan sett den förresten.