Kaffet i Argentina...

Innan jag åkte tänkte jag: "Gu va gott det ska bli med riktigt sydamerikanskt kaffe." Jag tänkte mig färskodlat kaffe från grannlandet Nigaraguas bergsodlingar som med endast sin arom skulle släcka kaffetörsten och smaka som hela sydamerika i en enda kopp! En rätt grov överromantisering av hela kaffesituationen faktiskt om man tänker efter.



Det finns gott kaffe, precis som det finns gott kaffe i Sverige. Vet man vad man ska köpa det och hur man vill ha det så går det att komma undan rätt smärtfritt. Jag brukar som standard beställa en café con leche, dvs kaffe med varm skummad mjölk. (motsvarar ungefär latte) Nåväl.

Här dricker man däremot inte kaffe på universitetet. När man tänker efter så tror jag vi svenskar egentligen dricker relativt mycket kaffe på jobbet/plugget/wherever. En "kaffepaus", "tiorast", "fika" eller en "kaffe på maten" är rätt standard. Två koppar brukar vara min dagliga dos under normala skoldagar; "mer" under tenta-p. Här dricker man istället det som kallas mate. Ett slags te som dricks med hjälp av ett sugrör. Så här ser det ut:



En anledning till varför jag tror att mate inte kommit till Europa är att det är en väldigt opraktisk dryck. Det finns sällan att köpa på kaféer vilket medför att man måste ta med sig mugg (kalebass), sugrör (bombilla), termos med varmt vatten (termo con agua caliente), matebladen (yerba mate) och socker (azucar). Vilken svensk student skulle gå till skolan med detta i ryggsäcken? Inte jag. Här dricker däremot alla det.

Det finns i alla fall ett café på ingenjörsfakulteten där jag är för det mesta. Den heter "la Pileta" (dåligt skämt för er som kan spanska) och drivs av två tanter. Jag brukade gå hit på morgonrasterna för att köpa kaffe. Efter två koppar insåg jag att det var fruktansvärt och inte värt pengarna. Hur skulle jag nu få mitt morgonkaffe?

Ett kvarter (ca 100m) bort finns skolans riktiga café där de gör kaffe på riktigt vis. Gott ibland, ibland inte. Eftersom rasterna för det mesta är rätt långa har jag därför tid att gå dit för att köpa kaffe. Man får inte vara dum. En observant läsare inser nu ett stort problem med denna rutin. Jag är nämligen Linköpings (och kanske världens) sämsta kaffebärare:

1. Jag har lyckats spilla en kopp kaffe i ansiktet på mig själv när jag skulle gå tillbaks från Baljan.
2. Jag måste starta minst 3 minuter innan de andra som köpt kaffe för att hinna till C1 samtidigt.
3. När jag bär kaffe behöver jag använda all min koncentration och är ej kontaktbar av omvärlden.
4. Att bära två koppar är min allra värsta mardröm.
5. Jag hatar att dricka kaffet utanför Baljan. Alla bara skrattar!

Att gå ett kvarter är således ett stort bekymmer för mig. Å andra sidan har jag nu inga otrevliga klasskompisar som hela tiden retar mig för mitt handikapp, och det är skönt. Jag ska minsann se till att bli riktigt duktig på kaffetransport i framtiden. Då ni!

En annan sak som är sant med kaffet här är att det är för varmt. Löjligt säger ni kanske, men det smakar faktiskt sämre om det bryggs för varmt. Dessutom är ju mjölken varm, så det blir inte bättre för det. Jag är ivrig kaffedrickare och vill inte vänta en timme på att det ska kallna. För att klara av att ha kaffet så varmt serveras det hela tiden i frigolitkoppar. Njae... inte riktigt min grej. Jag föredrar baljankopparna av papp.

Sen är det ju svårt att tycka kaffet smakar illa när man sitter ute i solen på ett café och har de skönt!