Svårt att beskriva...

Jag lever, ni läser. Tänk på det när ni läser detta blogginlägg. Det kan verka som en rolig historia, men det är mitt liv, min vardag.

Jag tänkte länge på hur jag skulle rubriksätta detta inlägg. Idag har varit den annorlundaste (jo...) dagen under min period här i detta underliga land. Om ni är nytillkomna läsare på bloggen så vill jag varmt rekommendera att ni först läser "Ya te lo digo..."-inlägget som ja la upp i slutet på juli. Det handlar nämligen också om en tisdag med nästan samma människor. Idag var däremot ännu konstigare: ya te lo digo otra vez...

Lite bakgrund. Jag har länge väntat på denna dag. Idag hade vi nämligen inlämning av vårt datorarbete och dessutom parcial i logistik. Stressat är nog inte rätt ord, snarare undrat, hur dagen skulle bli. Även om jag ofta inte brukar ha problem med att stå och prata inför folk så är en presentation på spanska en annan sak. Att dessutom senare ha en tenta på spanska gör inte dagen "lättare" om man säger så. Anyways...

Jag börjar alltid tentadagar med en bra morgon. Tidig väckning, lång dusch, god frukost och bra lugnande musik i iPoden på väg till skolan. Det finns nästan inget bättre en att svischa nedför backen vid Vallamassivet ut på ett dimmigt och kyligt morgonfält med "Nessun Dorma" och Pavarotti i öronen på väg till en tenta. Idag var inget undantag. Visserligen hade jag "The Battle" från Gladiator på väg till skolan och en hög med hundbajs som Vallamassiv men same same.

När jag kommer till skolan 08:04 var till min stora förvåning många av mina klasskompisar redan där. Tydligen inte helt lätt att hålla presentation för dem heller. Ni får själva lista ut om mina gruppkamrater var där eller inte. Just det...

Hur som helst visadet sig vara viktigt att komma i tid när man har inlämning. Själva datumen hänger lite i luften men säger man 08:00, så är det 08:10 som gäller. Inga förseningar här inte. Bara lite.

Det visade sig att lärarna glömt att boka PowerPoint-kanonen så dagen börjar med att vi sitter tysta i ett klassrum och väntar en timme på att rummet med projektor ska bli ledigt medan läraren läser igenom arbetena och kommer med anmärkningar på att man inte ska använda Wikipedia. Nähä? Fortfarande inga Kevin eller Gustavo.

Först blir läraren arg på mig för att jag inte har med mig arbetet eller presentationen medan jag förklarar lugnt och tydligt att det var Kevins ansvar att ta med det hela. Då kommer han på att ju mer han skäller på mig desto mer skäller han ut mina argentinska gruppkamrater, och det vill han ju inte. Han är stolt argentinare. När Miguel då påpekar att mina gruppkamrater inte alls kommer från Argentina utan från Ecuador blir läraren återigen sur, fast denna gång mest på ecuadorianerna. Till slut kommer han med ett ultimatum: "om de inte kommer får du göra presentationen själv."

Smått kallsvettigt.

På väg ned till projektorrummet möts vi av Gustavo och Kevin som leende visar upp arbetet till läraren varpå den nu ursinnige läraren kläcker kommentaren: "Hade ni inte haft en extranjero i er grupp hade ni fått göra om hela arbetet!" Förutom att jag snickrade ihop layouten och PP-presentationen var detta min definitivt största kontribution till projektet. Gött att komma till nytta.


Här kommer förresten ett utdrag ur introduktionen. Spanskan är inte så svår:

Muchos aspectos de la sociedad moderna, que han llegado a ser considerados
lugares comunes, no serían posibles sin la presencia de la computadora. Estas
máquinas se utilizan ampliamente en muchas áreas de los negocios, la industria,
la ciencia y la educación.

Pero, ¿Qué es una computadora?

Själva presentationen gick kalas. Jag som PP-ansvarig hade snickrat ihop en riktigt snygg presentation med LiTH:s mall med både UB:s och LiTH:s logotyper snyggt i ena marginalen. (Lithe overkill, jag vet) Jag fick också beröm av lärarna för att jag under min 20 minuter långa framläggning ställde lite interaktiva frågor till publiken. De andra läste text från datorskärmen. Presentationsteknik anyone? Jag briljerade också lite med min fenomenala matematikkunskap och svarade på en fråga om McLaurin- och Taylorutvecklingar från läraren som det var meningen att vi inte skulle kunna svaret på.


Vilket betyg vi får på detta arbete är svårt att säga. Jag har inte läst det, men jag menar, det är ju 63 sidor så vi måste få ett bra betyg.


Smått lättad över att ha klarat av ett av dagens hinder gick jag hem för att ladda upp inför logistiktentan. Jag tror jag hade tankarna på annan ort under tangolektionen senare på dagen för min danspartner blev lite förvånad när jag tog första steget med höger fot istället för vänster när vi skulle börja dansa. (Nu har vi dansat i snart 6 veckor och första steget är alltid åt vänster!) Det kanske också delvis berodde på att jag inte dansat på två veckor. Mamma, du hade rätt: inte skolka från tangon.


(Här tog jag en paus i skrivandet, åkte till en irländsk pub i Soho tillsammans med Klara och Mateo och tog en tisdagsöl. Mums. Vi tog bara en öl, och det blev en tidig kväll, så jag hinner nog skriva färdigt inlägget nu...)


Logistiktentan. Ja ni... Vi kom dit kl. 18:55 med lilla tentamenyn med oss. Det är otroligt vad vi svenskar är homogena när det gäller tentor: en bläckpenna, två blyerts (ifall en går sönder), ett sudd och en vattenflaska. Denna tenta skulle däremot bli allt annat än homogen. Vi satt och vred oss av skratt under i stort sätt hela tentan för den var så vrickad.

Det började med upprop i 10 minuter. (håll koll på tiden) Vi extranjeros var såklart inte med på listan och behandlades som sig bör med ett helt annat system.

Efter diverse tjafs med utlämning av lösblad, inlämning av frånvarolappar, allmänt småtjafs osv. började läraren skriva upp frågor på tavlan. Vi skulle svara på totalt 3 st frågor. Ingen, inte ens argentinarna, kunde läsa, tyda eller tolka det han skrev på tavlan för han skrev så otydligt och med så många förkortningar. Att skriva ned alla frågor på lösbladen tog 20 minuter. Undra hur mycket tid det skulle ta att... hmmm... hur kan man lösa det... GÖRA KOPIOR på frågorna?

"Nu har ni fram till kl. 20:00 på er att göra färdigt provet! Sätt igång! Hur var helgen förresten?" sa läraren. Under tiden som vi skrev provet konverserade läraren med eleverna. Han frågade om kostnader för banköverföringar, förklarade frågorna igen osv. osv. Rätt svårt att få någon slags koncentration över huvud taget. Joachim (en svensk) går sedan fram till läraren för att få honom att förklara fråga nr. 3 igen. (den var rätt svår) Istället för att förklara frågan så ÄNDRAR han fråga nr. 3 till en mycket enklare fråga för bara oss extranjeros. Särbehandling? Jo ja tackar ja!

"Rrring Rrrrring!" mobiltelefon.

"Hur många av er röker inte?" frågade läraren. Det var fler som räckte upp handen än som var sant. "Stör jag er om jag röker här inne?" ville han veta sen. Jag var beredd att säga nej, men jag behövde inte göra det för hör och häpna var det en argentinare som sa emot. Läraren gick då ut och tog en rökpaus på 10 minuter. Då var det fritt fram att konversera och byta svar med varandra inne i klassrummet. No worries. Här någonstans börjar jag inse att det är bland det sjukast jag varit med om. Jag kan bara skratta.

Läraren kommer sedan tillbaks och börjar skälla ut alla för att vi inte skriver tillräckligt fort. Sen står han och skickar SMS med sin telefon med knappljudet på. "Biiip, biiip, bip bip, biiiip biiip, bipitibip." Svårt att inte bli lite galen.

"Nu är klockan 8. Dags att lämna in tentorna." Jag hade precis hunnit färdigt med 3 väldigt hattiga, grammatiskt inkorrekta, teoretiskt inkorrekta och slarvigt skrivna svar. Visserligen ska jag nog klarat tentan (annars lär de få höra om koncentrationssvårigheter i skrivsalen!) men det var nog inte mycket att hänga i julgranen. För att få folk att sluta skriva börjar läraren spela upp alla ljud på sin mobiltelefon. SMS-ljud, ringsignaler, alarm, you name it. Lagom jobbigt för de som satt och skrev på sista meningen.

Klockan 20:03 gick jag ut från tentalokalen (klassrummet) med ett stort leende på läpparna och den mest udda tentaupplevelsen ever.

Nu bör ja sova... Klockan är 2. Rolig dag.