måndag 29 september 2008

Många Martín men ingen Martin...

I Sverige har jag en mycket god vän som heter Martin. Förutom att vara en bra kompis så brukar han och jag också plugga tillsammans. Det har blivit en hel del matte under tiden som vi känt varandra och vi brukar ha rätt roligt när vi plugger. Kruxet är att Martin och jag är väldigt bra på väldigt olika saker. Jag, för att ta ett exempel, hatar allt som har med integraler och parciella integraler att göra. Jag tycker också dessa är svåra och jobbiga! Martin tycker dessa är hur lätta som helst. Han förstår sig däremot inte på hur geometriska former och trianglar fungerar. Om man har ett rum i 3D-och ett hjul som snurrar si och så... Mmmm... finns det något roligare att räkna dessa en lördagmorgon! Hursomhelst kompletterar vi varandra rätt hyfsat! Martin lärde mig linjär algebra och jag lärde honom den såkallade "universella algoritmen" som löser alla problem: se facit.



Här finns det en annan Martin... eller... inte Martin utan Martín. Han är min signaler- och systemlärare och är väldigt duktig. När jag säger väldigt duktig menar jag jättedålig. Ska jag behöva känna mig skrämd att ställa en fråga för jag vet att han kommer att hacka på mig? Han kan jättemycket och ser hela tiden till att påminna oss hur dåliga vi är. Än så länge har all vettig information till denna kursen kommit från LiU:s hemsida och Lasse Alfredssons anteckningar. Kommer ni ihåg dem? Gu va bra de är! (och nu är jag faktiskt inte ironisk!)



Självklart tror jag också på att inlärningskurvar mattas något av att sitta och räkna komplexa inverterade Laplace-transformer klockan 23:00 på en måndag, men detta är egentligen mer anledning till varför läraren borde vara ÄNNU mer pedagogisk. Om man ifrågasätter honom, eller räknar talet på ett annat sätt än hans fantastiska sätt blir man genast tillrättavisad. De första lektionerna var han lite snällare mot mig, men nu är jag en i mängden. Idag lyckade jag bli tillrättavisad två gånger för en Laplace- och en Z-transform som jag gjorde annorlunda. Jag hade rätt båda gångerna! Under lektionen sitter jag också och skriver små spydiga "matematiska anteckningar" som inte läraren kan förstå.



Faktum är att om det är någon kurs som jag tror jag kommer att ha svårt att klara, så är det denna. Jag ska läsa in ett halvår på en månad, och det som vi läser nu är inte speciellt lätt det heller. Dessutom är det en massa kretsar... och alla vet ju vad jag tycker om dem!

Nåväl. Som tur var så hade vi rätt mycket eget arbete idag så jag behövde egentligen bara räkna på och se glad ut... men det visade sig vara svårt det också:

>> plot(w,abs(H2));
>> N2 = polyval(R,exp(-j*w*Ts);
??? N2 = polyval(R,exp(-j*w*Ts);
Error: ")" expected, ";" found.

>> N2 = polyval(R,exp(-j*w*Ts));
>> D2 = polyval(G,exp(-j*w*Ts));
>> plot(exp(-j*w*Ts),abs(H2));
Warning: Imaginary parts of
complex X and/or Y arguments ignored.

>> Put(DET SKA FÖR I HELVETE INTE FINNAS X OCH Y I DEN PLOTTEN!
JAG ORKAR INTE MED MATLAB!!! AARRGRGHRGH)

??? Error using ==>put: variable 'DET' undefined
>> H2 = N2/D2;
>> plot(w,abs(H2));
>> plot(exp(-j*w*Ts),abs(H2));
Warning: Imaginary parts of complex X and/or Y arguments
ignored.

>> plot(w,abs(H2));
>> N2 = polyval(R,exp(j*w*Ts));

Jag tycker inte heller om MATLAB. Jag arbetade med en kille som heter... jo... Martín. Han var rätt smart faktiskt. Ända till han fick en rejäl utskällning av läraren för att han förkortat bort ett t för mycket av misstag. Då la han ner och satt och pillade sig i naveln istället.

Vi lyckades göra klart vårt fantastiska digitalfilter först, men istället för att låta de andra göra färdigt sina, avbröt han lektionen och alla fick gå hem. Pedagogiskt och bra!


En positiv sak för kvällen är att jag i alla fall känner mig som en i mängden. När vi går därifrån och alla skrattar åt samma sak känner man ändå en viss gemenskap. Det är också en bra stund sedan jag kände att spanskan var ett problem, och det är ju alltid positivt! Martín kommer att ringa mig för att vi någon gång ska ta itu med lite studier i detta ämne. Det blir nog bra, men jag tror knappast han håller samma klass som "the Real Martin".

Jag har också en kusin som heter Martin.

4 kommentarer:

Ulrica sa...

Och jag känner en kille som har en kompis som heter Martin.

Ulrica sa...

Ok, här kommer en seriös kommentar också: På första bilden ser du ut att ha en Brad-i-FightClub-torso! Tjusigt!

http://thesituationist.files.wordpress.com/2007/07/fight-club.jpg

/sis

Jonas sa...

Va då "ser ut" som om jag har Brad-torso? Och va då "på första bilden"? Hehe...

Ulrica sa...

Ja, "ser ut som". För det är väl inte så att du de facto ÄR Brad Pitt?!

Ja, "på första bilden", för på andra bilden ser du mest ut som en ekvation.